Legendariska danser
Tanztheater Wuppertal är en stor och klassisk upplevelse
Pina Bausch, en av de stora koreograferna i vår tid, bröt på 70-talet fram med en dans som inte bara krävde av sina utövare att de skulle vara tekniskt briljanta och av sin publik, att den skulle vara förståsigpåare. Bausch utmanade såväl dansare som publik med en koreografi där det mänskliga och, framför allt, det känslomässiga, var det centrala. Hon skapade Tanztheater Wuppertal, en scen hon förblev trogen fram till sin död 2009, och en scen som prövade något helt och hållet nytt. Med rötter hos den tyske koreografen Kurt Jooss, drog Bausch dansen mot det expressiva och konventionsbefriade. Dansarna framträdde som personer med ett eget uttrycksregister och de både talade och sjöng, sprang, skrattade högt och fick flåsa fritt av fysisk ansträngning på scenen.
Wim Wenders dokumentär Pina (2011) gjorde hennes koreografi ytterligare känd och den världsberömda Tanztheater Wuppertal gästar nu Göteborgsoperan med en föreställning som rymmer två av Pina Bauschs absoluta 70-talsklassiker, den stillsamt vemodiga Café Müller och hennes maffigt jordbundna version av Stravinskys Våroffer.
I Café Müller är golvet fyllt med runda bord och stolar, föga dansvänligt, och de två sömngångaraktiga kvinnliga dansarna som gör rusningar och kastar sig handlöst, kräver sin man som lika raskt vräker undan stolar och bord i deras väg. Purcells arior från Dido och Aeneas svävar drömlikt klagande och repetitioner i rörelser, att lämna och komma tillbaka till samma, att falla ur greppet och snabbt vända åter, ger högstämt och lidelsefullt uttryck för längtan efter tillhörighet.
Uttrycksfullheten skruvas upp ytterligare, mot det furiösa, då de 34 dansarna går till kollektiv attack i Våroffer. Likt en enda hudfärgad kropp, massivt förenade i samma rytm och rörelse, koncentreras och separeras de i kvinnor och män, förblandas och förskingras. Scenen är täckt av mörk jord, det sprätter och solkar ned. Jorden är om inte en syndfull sång, så laddad med kollektivets eviga urkraft. Och här någonstans, trots att en afton med Tanztheater Wuppertal är en stor och klassisk upplevelse med stående ovationer från publiken, smyger en kritisk distans sig också in i upplevelsen. Den väcks till liv av just själva anspråket på tidlöshet.
DANS Café Müller / Våroffer
Tanztheater Wuppertal Pina Bausch
Scen: Göteborgsoperan
