”Jag höll på att döda min familj”
Paul Auster om sin värsta stund – och sin lycka
Paul Auster skriver om hur slumpen förändrar människors liv på ett ögonblick.
Själv minns han en sådan händelse med skräck.
– Jag höll på att döda min familji en bilkrasch.
Den amerikanske kultförfattaren som slog igenom med ”New York-trilogin” är i Sverige. Han njuter av värmen och bestämmer raskt att vi ska sitta utomhus.
Paul Auster berättar att han älskar själva resandet men att han pratar för att han måste. Det märks inte, som tur är. Han svarar engagerat och bläddrar i mitt ex av hans roman ”Sunset Park”, som kommer på svenska efter sommaren.
– Men oj, vad mycket jag har skrivit egentligen, utbrister han nästan förvånat när han läser boktitlarna i den.
Ödesdiger slump
På svenska är han aktuell med ”New York-trilogin” i nyutgåva och romanen ”Den osynlige” som kom i höstas. Både den och ”Sunset Park” har unga människor i centrum, mer än i hans andra böcker.
En slumpmässig, ödesdiger händelse drabbar huvudpersonen Miles. Under ett gräl råkar han knuffa sin styvbror framför en bil. Det påverkar Miles och hans omgivning för alltid.
– Precis så är det i livet. Man vaknar på morgonen och tror att det ska bli en vanlig dag, och så kan det vara dagen när man dör.
Bilkrasch
Paul Auster minns väl den dag 2002 då
det höll på att hända
honom, hans fru författaren Siri Hustvedt och de två barnen.
– Det blev en enorm kollision med en annan bil. Bilen var totalt demolerad, jag såg på Siri och trodde först att hon brutit nacken. Det visade sig att alla var okej. Men det är ofattbart att jag, genom några sekunders missbedömning, nästan dödade dem jag älskar mest
i världen.
Orolig pappa
Om kärleken mellan föräldrar och vuxna barn handlar det en hel del i ”Sunset Park”. En sak har Paul Auster gemensamt med huvudpersonen – när han var ung var hans pappa orolig för vad det skulle bli av honom.
För vägen till succén var krokig. En tid jobbade den unge Paul på en oljetanker, och han togs av polisen när han demonstrerade mot Vietnamkriget. Under några år bodde han i Paris och skrev utan att komma någonvart. Han gifte sig och skilde sig när sonen var baby, och hade svårt att skriva igen.
”Fortsätt att skriva”
Paul Auster tänder sin andra – eller är det tredje? – cigarrcigarett och berättar:
– Pappa förstod inte vad jag, en intelligent pojke, sysslade med. Varken mamma eller han var intellektuella eller hade gått på universitet. När jag kom hem från Frankrike med nio dollar på fickan sa pappa åt mig att växa upp och börja försörja mig. Han tyckte att jag skulle bli lärare.
– Jag avfärdade honom förstås. Men i hemlighet var jag rädd att han hade rätt.
Paul Auster bad därför en professor på Princeton om råd. Det blev: ”Fortsätt att skriva, du är på god väg att
lyckas.”
– Jag blev lättad, det var det jag ville. Tyvärr dog pappa innan han hann se hur bra jag klarade mig.
Men känslan av att vara fattig – precis som de unga i ”Sunset Park” – är inristad i minnet.
– Det var deprimerande att oroa sig för att inte kunna betala hyran, elen och telefonen. Riktigt hemskt. Skillnaden nu när jag har pengar är att jag aldrig behöver tänka på dem.
Ett drömpar
I dag kan Paul Auster definitivt betala räkningarna. Han och hustrun Siri är båda framgångsrika, de bor sedan många år i ett eget hus i Brooklyn och berättar gärna om hur lyckliga de är i sitt äktenskap. De beskrivs ofta som ett drömpar som läser varandras manus och peppar varandra. Utan konkurrens, har båda berättat med eftertryck.
– Jag är lyckligt lottad, säger Paul Auster och ser nöjd ut.
– Jag blir gammal nu och det känns märkligt.
Den enda fördelen är väl att jag oroar mig mindre. Och jag längtar aldrig tillbaka till ungdomen.
Så tycker Paul Auster om . . .
... recensioner:
– Jag slutade läsa recensioner för femton år sedan. Det är bra för min mentala hälsa, haha. Det tjänar inget till att ha andras åsikter om mina böcker inombords.
... sina gamla böcker:
– Enda gången jag tittar i dem är om jag skriver en mening som jag misstänker att jag skrivit förut.
Ibland tänker jag att det var riktigt bra skrivet – att jag var smartare då än nu.
... föräldraskap:
– Alla gör sina misstag som förälder. Nu när mina barn är vuxna lägger jag mig inte i deras liv, det är ingen idé.
Men om de ber om min åsikt så får de den förstås.
