”Kritiken ska inte vara för etablissemanget”

Rasmus Landström är ny litteraturredaktör på Aftonbladet Kultur

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Rasmus Landström, Aftonbladet Kulturs nya litteraturredaktör, läser en biografi om William Morris.
Rasmus Landström, Aftonbladet Kulturs nya litteraturredaktör, läser en biografi om William Morris.

Rasmus Landström har arbetat som kritiker i femton år och skriver på sin tredje bok, om utopier. Han har tidigare skrivit kritik för bland annat ETC, Arbetet, Upsala Nya Tidning och Flamman. Nu vill han förvalta litteraturkritiken på Aftonbladet.

Du har skrivit mycket om klimat och arbetarlitteratur, hur kommer det sig?

– Jag drabbades starkt av Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson i ungdomen. Senare studerade jag litteraturvetenskap i Uppsala som länge varit navet för forskning om arbetarlitteratur, vilket förstärkte mitt intresse. Intresset för klimatfrågan kommer dels från att jag är uppvuxen på landsbygden, med naturen om hörnet. Dels från att jag har ett stort intresse för science fiction. Klimatförändringarnas framtidsscenarier är ju en sorts science fiction.

Vad hoppas du kunna bidra med som ny litteraturredaktör?

– Det är framför allt ett arv som jag vill förvalta. På tidningen finns en fin tradition av litteraturkritik, skriven av några av landets vassaste pennor, som når ut till folket. Aftonbladet säljs på macken i min grannby, medan exempelvis DN knappt finns i en enda affär här. Det som möjligen skiljer mig från andra litteraturredaktörer är att jag har ett särskilt intresse för klassfrågan i litteraturen. Samt att jag är intresserad av den så kallade genrelitteraturen. I övrigt inspireras jag av min föregångare Sven Anders Johansson, som var en knivskarp läsare. På samma gång varsam och rättfram.

Med jämna mellanrum får man räkna med en debatt om hur litteraturkritiken mår, var tycker du den befinner sig just nu?

– Jag tycker att det är jättebra att man diskuterar kritiken, den är en central del av det demokratiska samtalet och har varit det sedan åtminstone 1800-talet. Men det jag tycker att man missar i diskussionen är villkoren. Vem ska skriva en bokrecension för 600 kronor som tar en veckas arbete i anspråk? Ungefär så ser ju villkoren ut överallt, förutom på de största tidningarna.

Men vad är då bra litteraturkritik?

– Jag tänker att att skönlitteratur härbärgerar en speciell sorts kunskap om människan, som vetenskapen inte kommer åt. God kritik kan kanske inte formulera den kunskapen, men den kan synliggöra var den finns och hur vi ska utvinna den. I denna bemärkelse är det en egen konstform. Jag tycker också att det är av stor vikt att kritiken utgår från Gunnar Ekelöfs devis ”Non Serviam” (ingens tjänare). Kritiken är inte till för författarna, förlagen och definitivt inte till för kulturetablissemanget. Den enda kritikern ska vara lojal med är läsaren.

Vad läser du just nu?

– En 70 år gammal biografi av E. P. Thompson. ”William Morris. Romantic to Revolutionary”.

Den viktigaste frågan av alla: Houellebecq eller Proust?

– Haha, av Houellebecq har jag läst det mesta, så jag får väl säga honom. Nu blir jag kanske kölhalad, men jag har inte har läst mer än två delar av Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”.

Publisert:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.