Vore det inte kul att höra en sosse prata politik?
I fredags kallade Fredrik Reinfeldt till presskonferens med anledning av hoten mot Djurgårdens tränare. Han ville, sa han, markera att det finns en gräns mellan huliganism och demokrati. Även kultur- och idrottsministern röt ifrån: Våld och idrott hör inte ihop.
Om det verkligen är demokratin som ministrarna oroar sig för, hade de kunnat sagt nåt när en man häromdagen dömdes för att ha hotat Aftonbladets journalist Anders Lindberg. Eller när skådespelaren Andrea Edwards under polisskydd framförde Scummanifestet.
Även Omar Mustafa kallade till presskonferens i veckan. Därmed vägrade han underordna sig hundratjugofem års partidisciplin. Ja, han störde rent av ordningen i hela offentligheten – en kongenial installation av muslimen som attentatsman.
Så snart ett jagat villebråd själv får prata kompliceras allt.
Två av de fyra ”antisemiterna” som Islamiska förbundet bjudit in var varken kritiska mot judar eller judendomen – de var kritiska mot Israels ockupationspolitik. De andra två, som är problematiska på riktigt, inviterades innan Mustafa tillträdde som ordförande. Trots det ansvarar Omar Mustafa för att inbjudan inte drogs tillbaka. Han hade kunnat sagt, att nej tack, vi har ändrat oss.
Samma dagar som Mustafa-affären rullade runt, sas det i en massa andra sammanhang att alla måste ha rätt till sina åsikter. Denna rättighet omfattar dock inte muslimer. En muslim får inte som andra svenskar vara emot delad föräldraförsäkring eller homoäktenskap.
Det sägs att ”vi måste ta debatten” med antisemiter och andra rasister. Alla som inte förespråkar våld måste vi, i yttrandefrihetens namn, samtala med. Inte heller denna maxim gäller muslimer.
Omar Mustafa har – djärvt nog – erkänt att det finns antisemitism bland visa muslimer. Han har i flera år ”tagit debatten” bland sina egna. Det är ingen insats vi tror på. Mustafa är nämligen muslim, han ingår inte i det som heter ”vi”. Det är bara västerländska liberaler som med äkta övertygelse kan motarbeta antisemitism.
De som trodde på Mustafa, partikamraterna i Stockholms arbetarkommun, orkade inte stå emot medietrycket. På onsdag ska denna ynkliga skara mobilisera massorna, med första maj-märken på kavajslagen. Märkena brukar ha nån form av symboliskt budskap, men i år är det utformat som en QR-kod. Om man scannar av den med mobilen hamnar man på sossarnas hemsida. Där står inte ett ord om Mustafa.
Hittills har Mustafa bara tvingats svara på frågor som handlar om att han är muslim. Ingen har undrat vad han vill(e) som socialdemokrat. Vi tänker att det kan vara roligt att höra en sosse prata politik nån gång, så vi ordnade en intervju med Omar Mustafa. Den kan ni läsa på Aftonbladet Kultur på måndag.
