Var drar public service gränsen?
”Han har inte sagt någonting egentligen, men han står på scen och är skojig och har sig”, säger Lotta Mossberg, kanalchef på Sveriges Radio, till Kulturnyheterna (12 feb). Tydligen ingår det i SR:s objektivitetskrav att inte argumentera för sitt beslut att sätta Soran Ismail i karantän.
Jag skulle ha större förståelse för agerandet om public service agerade konsekvent.
KG Bergström hade varit moderat kommunalpolitiker innan han blev politisk kommentator på SVT. Det har aldrig uppfattats som ett problem.
Jag har stor respekt för mina kollegor på SVT och SR, men alltför ofta slår – förmodligen omedvetet, men det är ingen ursäkt – ett borgerligt språkbruk igenom i analyserna. Exempel: Socialförsäkringar benämns som ”bidrag”, precis som i regeringskansliet.
Förr fick inte Svensk näringsliv prata utan att även LO fick uttala sig och vise versa. I dag får arbetsgivarorganisationen ofta framträda oemotsagda som ett slags vetenskapliga experter, som det sunda förnuftet, medan facket fortfarande behandlas som ett särintresse.
Var ska vi dra gränsen?
Strax före jul uppträdde Tomas von Brömsen i På spåret med Tage Danielssons låt ”En glad amatör”. Det är en stenhårt trallvänlig sorgesång över hur socialdemokratins ledarskikt tappat kontakten med vanligt folk: ”det är proffsen som gör att rosorna dör”. Hur resonerade SVT där – att valåret inte hunnit börja än?
Valrörelsen 2006 lyckades Moderaterna få en artist på sin sida, Wille Crafoord. Han åkte runt och sjöng Reinfeldts lov, men det hindrade inte honom att vara med i tv. En programledare på Bolibompa höftjuckade mot fastighetsskatten i Kungsträdgården, borgarna stod som arrangör, och kunde obekymrat gå till jobbet dan därpå.
I dagarna utkommer Kristian Lundberg med en ny bok, Det här är inte mitt land. Det är en uppgörelse med det nya klassamhälle som högeralliansen har skapat. Får recensenten på Kulturnytt värdera boken inte bara formmässigt utan även innehållsligt, det vill säga, ifrågasätta eller övertygas av Lundbergs regeringskritik? Eller gör hen sig då skyldig till ett inlägg i valrörelsen? Eller ska man tiga ihjäl boken?
Om SR ska avstå från att prata om samhällskritisk kultur, kan de lika gärna lägga ner kulturbevakningen.
Det är viktigt att SVT och SR är opartiska, men det måste finnas marginaler. Ett public service som inte vågar bjuda på kultur och satir ger lätt intryck av att sakna självförtroende. Som statliga kanaler i diktaturer.
