Min sommarallergi: Svensk "hänsyn"
Aftonbladets redaktion stör sig på saker
En sydfransk väninna blev alldeles till sig i trasorna när hon kom till Sverige. Folk är så hänsynsfulla, utbrast hon. De lägger sig inte i hela tiden utan låter en vara ifred.
Jotack, sa jag, det må vara hänt. Problemet som jag ser det är just att folk inte lägger sig i, nej, att de faktiskt helst inte interagerar med okända människor över huvud taget, om man så står upptryckta i varandras rövar på exempelvis en buss.
De säger inte hej, de säger inte ursäkta, de säger inte tack eller varsågod, de flyttar inte på sig när man ska gå av, de håller inte upp en dörr eller hjälper en när någon har lite för mycket packning eller bångstyriga barn. Nej gud förbjude att man skulle behöva tilltala en vilt främmande människa.
Däremot går det bra att glo helt oförblommerat. Tala, le eller på annat sätt ingripa eller interagera = förbjudet. Glo = inga problem. Jag blir gaaaaaalen!
Så ursäkta sydfranska vän, men det du tog för hänsynsfullhet hos svensken är något helt annat. Folk är helt enkelt skiträdda för varandra – och/eller passivt aggressiva.
Med malmöitiska pensionärer som ett strålande undantag: De lägger sig i allt. Men inte på ett trevligt sätt. Det är alltså undantaget som bekräftar regeln.
Mvh Kalle Anka
