I skolan kommer de svaga i kläm
Läs Åsa Linderborgs kolumn
Allt färre går ut grundskolan med gymnasiebehörighet. Det är sossarnas fel, säger Jan Björklund.
Under det förtalade 70-talet låg den svenska utbildningen i topp i alla internationella jämförelser. Förklaringen var den nya pedagogiken och att Sverige var ett land med hög jämlikhet. Sedan 1991 har vi halkat efter i motsvarande undersökningar. Notera årtalet. Är vi inte noga med när något händer kan vi heller inte förklara varför.
1991 beslutade regeringen Bildt att prioritera inflationsbekämpningen framför arbetslöshetsbekämpningen, varpå grunden för välfärdsstaten rycktes undan och klassklyftorna började växa (den politiken övertogs av sossarna). 1991 inleddes även friskolereformen. Samtidigt som vi fick ett samhälle med fattiga och rika, fick vi skolor för fattiga och rika. Med friskolepengen kan de föräldrar som vill agera köpare på en marknad: åt mitt barn duger inte skolor som hyser slödder, utvecklingsstörda och arabisktalande. Störst förlorare är den kommunala skolan, men alla drabbas. Friskolorna, som fylkas av outbildade lärare, lockar eleverna/kunderna med allsköns larv. Här finns den verkliga flumskolan.
Men även om skolan försämrats måste man förstå vad larmrapporterna faktiskt innebär. OECD förvånas stort över den svenska skolans dåliga rykte i sitt eget hemland. Och få som har barn tycker att skolan liknar Villa Villekulla.
Tvärtom präglas den av ambitiösa lärare och nyfikna elever. Problemet är att de kommunala skolorna – som till skillnad från friskolorna är skyldiga att ge alla utbildning – saknar resurser att hjälpa de cirka 20 procent av eleverna som behöver mest stöd. Det är de svaga barnen som kommer i kläm, andra ungar klarar sig alltid. Elevtätheten är för stor och elevhälsan nedmonterad. Dessutom kan inte lärarna råda bot på arbetslöshet, utslagning, mental ohälsa och andra sociala problem som många elever bär med sig hemifrån, problem som ökat under fyra års högerstyre. För alliansen är dock lösningarna enkla och förborgade i eleven själv: mer betyg, elitisering, kontroll och disciplinära bestraffningar. Förslag som samfällt förkastas av pedagoger och forskare.
Alla har gått i skola och ser sig därför som experter. Mest kritik får skolan av dem som står längst från den, företrädesvis äldre män. Det är de som längtar till linjalsmällarnas tid, då utbildning stavades uppfostran.
Mot denna personliga erfarenhetsbank har vetenskapen svårt att hävda sig, särskilt som medierna, till 90 procent borgerliga, beskriver skolan som en katastrofplats.
Utbildningspolitiken ritas nu om i grunden. Björklund vill halvera svenska och samhällskunskap för gymnasieskolans yrkesprogram. Arbetarungar ska varken läsa, skriva eller förstå hur landet styrs. Klassamhället börjar redan i klassrummet.
