Läs boken – filmen är bortslarvad
Läsare har hört av sig till mig om min text om Den store Gatsby (Aftonbladet Kultur 17 maj), där jag yvas över att den nya filmen i Baz Luhrmanns regi har ändrat slutet på F Scott Fitzgeralds roman från 1925. Jag förstår reaktionerna; slutet är alls inte omskrivet. Jag hade helt enkelt inte tagit med mig minnescentrumet i hjärnan när jag såg filmen, men mitt omdöme kvarstår: filmen är tom och det alldeles oavsett hur nära handlingen ligger bokens.
Min fadäs ger mig nu chansen att än en gång uppmana alla som ännu inte gjort det, att läsa denna lilla pärla till bok. Det är en elegant studie i klass, berättad av en man som kommer in snett från sidan. Och det är språket som är storheten, att han med så små åthävor fångar hela personligheter och miljöer.
Som ordväxlingen i biblioteket, när en av gästerna upptäcker att Gatsbys böcker faktiskt är äkta och inte målade pappskivor: ”Så genomarbetat! Så verklighetstroget! Och han visste var han skulle sätta gränserna – sidorna är inte sprättade. Men vad kan man begära egentligen?”
Jag hade kunnat plocka vad som helst på de tvåhundra sidorna, men valde det här exemplet för att retas lite med mig själv.
Scenen finns med i filmen, även om den slarvas bort likt allt annat.
