Kusligt om islamofobi i Sverige
Tidskrift Är du muslimofob din jävel!
Ja, det borde i alla fall heta muslimofob, och inte islamofob.
Det menar Pernilla Ouis i senaste Arena (2/2009) vars omslag pryds av en gubbe med Koranen som huvud. ”Strid om islamismen” är rubriken, syftande på ett smärre temablock som manar till besinning i den debatt som uppstått inte minst i kölvattnet efter Andreas Malms bok Hatet mot muslimer.
Islamistiska normer måste kunna kritiseras utan att man pekas ut som fientligt inställd till muslimer, menar Ouis. Rädslan för att framstå som islamofob har skapat en beröringsskräck som ”är den viktigaste formen av diskriminering på grund av religion som sker i vårt land just nu”.
Att byta namn på sjukan lär inte räcka, men Ouis text är ett steg på vägen.
Devrim Mavi tycker att vänstern och högern (inklusive liberaler som Dilsa Demirbag-Sten) är lika dumma i frågan, eftersom de vanemässigt pekar ut varandra som ”islamistkramare” respektive ”islamofober”. Vem avgör vem som är islamofob, undrar Mavi, med adress till Malm.
Edda Manga skriver om Magnus Ranstorps rapport om den ökade radikaliseringen bland muslimer i Rosengård. Trots ”uppenbara vetenskapliga brister” tycks arbetet användas som underlag för ”formuleringen av en antiterroristisk integrationspolitik”. Kuslig läsning som låter oss ana konturerna av en islamofobi på statsnivå. Eller muslimofobi då.
