Poetiskt gnistregn över Hagelbäck
Prunkande och expressivt i debuten Violencia
ROMAN Lina Ha Hagelbckgelbäcks sällsamt prunkande och expressiva debutbok Violencia slutade med att titelpersonen gav sig av för att söka efter sin far. I Hagelbäcks nya får vi veta vad som hände.
Till att börja med: de språkliga kaskaderna och ordfestandet har nu skurits ned något. Fortfarande är det nyord, poetiskt gnistregn och bitvis kryptiskt men i Violencia och hennes far (Brombergs) följer vi ändå berättelsen på ett mer konventionellt sätt. Den är återgiven från två håll, fram till far och dotter möts. Fadern är, som sin dotter, en poet. Han är därtill svårt alkoholiserad och på drift genom Europa. Våldsam som sin dotter, vulkanflickan, då hon får sina blåa utbrott.
En granne blir flickans älskare, hennes älskade katt Romeo dör, det som sker med Violencia reflekteras i de dikter hon fått med posten från en barägare som är bekant med hennes far.
De citerade dikterna är poesi författad av Lina Hagelbäcks egen far, filmaren och konstnären Jösta Hagelbäck, som, får vi veta i förordet, boken är en hyllning till. Ordstapeln mitt på boksidan, prosalyrisk, går annars igen från debutboken.
Det romantiska högmodet, det avgrundsnära livet, kärleken till de starka stormarna i orden, det är en på samma gång koncis och överdådig närvaro i världen som skildras. En bekännelse till berusningens, smaragdklänningens och granitafrukostens vansinnigt sinnliga värld, och under det heroiskt bildgnistrande, kanske ett slags sorgearbete.
