Clementinens doft
En minnets katalysator
Skala en klementin min älskling, och jag ska för min inre syn se orden ”Varje morgon Dagens Nyheter, på kvällen Expressen”.
Inte i eldskrift kanske, men i snirkliga neonbokstäver.
Sannolikt har jag väl suttit någon gudsförgäten morgon på tunnelbanan och känt doften av en klementin just där. På det där stället där tåget äntligen ger sig ut i grådagern över Centralbron och den där ljusreklamen möter resenären, på en av fasaderna vid Mälartorget i Gamla Stan.
I ett sådant ögonblick blir doften av klementin sant visionär, en väckelse i det lilla som drar genom vagnen, från person till person.
Men snart ska vi alla vara nere i mörkret igen, i katakomberna.
Thou art lost and gone forever. Dreadful sorry, Clementine.
