Min morbror Guido åt spagetti som Tony Soprano
Åsa Linderborg minns arbetarbarnet James Gandolfini
Arbetarbarnet James Gandolfini tillhör de där skådespelarna som knappt hade varit på teater innan han kom in i yrket. Pappa var murare och senare vaktmästare, mamma arbetade i skolmatsal. Han hittade till skådespeleriet mest genom en slump och förhållandevis sent.
Han saknade alltså borgerliga teatertraditioner hemifrån, men av sina italienskättade föräldrar fick han några av de färdigheter som skulle göra honom till en av världens mest firade skådespelare i den tv-serie som korats till världens bästa: Sopranos.
Sopranos är en brutalt dramatisk historia som kräver utlevelse, men den stora rolltolkningen hittar man i detaljerna. Som när Tony Soprano hugger efter spagettin med gaffeln, som jagar han nåt med harpun. Min ingifta morbror Guido åt likadant, och hans italienska kamrater med. Jag tror att Tony Soprano åt som James Gandolfinis pappa. Hans föräldrar var mer italienska än många andra tredjegenerationsemigranter, bland annat var hemmet tvåspråkigt. Kontrasten till Tony Soprano kunde inte vara större.
I en av säsongerna får Tony Soprano plötsligt för sig att han ska utforska sitt italienska arv. Han känner att den italienska inramningen av hans maffiaverksamhet inte känns riktigt äkta. Han är nyfiken på Italien, där han aldrig varit. Onkel Junior är emot hela projektet och snäser irriterat, att vi har mer gemensamt med indianerna än italienarna. Han tycker de ska stanna hemma.
Kongenialt nog, dog James Gandolfini i den eviga staden. Ihågkommen som huvudpersonen i en evigt bra tv-serie, men också renons på divalater. Det är såna människor man gillar.
