I det nya Afrika blandas framsteg och konflikter
Erika Bjerström ifrågasätter mediernas ansvar om bilden av Afrika
Erika Bjerström gör i sin bok Det nya Afrika upp med mediernas dramaturgi som kretsar kring katastrofer och fattigdom i Afrika söder om Sahara. Hon ställer frågan till alla journalistkollegor: ”Vilket ansvar har vi för den större bild som förmedlas?” Hennes fasta övertygelse är att slapp nyhetsvärdering lett till ett historiskt misstag. Den som vill skildra verkligheten måste lära sig att tragik kan existera sida vid sida med snabba och oväntade framsteg. Verkligheten är dessutom att ”Afrika” är en trubbig sammanfattning av många länder med skilda kulturer, språk, religioner och ekonomiska förutsättningar.
Hennes rapportering i SVT:s tjänst har visat att hon lever som hon lär. Moçambique må vara ett av jordens fattigaste länder men hon har låtit oss se bilden av en nation med stor potential som nu också drar till sig ekonomiska migranter från ett krisande Europa. Från Etiopien skickar hon en oväntad rapport om ett framgångsrikt kvinnligt företagande och en orädd mobilisering mot könsförtryck. Så där har hon hållit på under flera år.
Alla som begrundat Hans Roslings suggestiva presentationer av världens hälsotillstånd vet att mycket pekar åt rätt håll. Erika Bjerström har lärt av honom men hon har också följt den internationella debatt som förts om grunderna för afrikanska länders tillväxt. Varför börjar det gå bättre nu och var kommer optimismen ifrån?
Hon sammanfattar orsakerna i några punkter där den första handlar om ett genombrott för demokratins principer och allt färre konflikter. En andra punkt handlar om Kinas (knappast osjälviska) engagemang i den ekonomiska utvecklingen. It- och mobilrevolutionen är ytterligare en faktor precis som skuldavskrivningar och ökade priser på råvaror, inte minst olja.
Det är kanske lätt att vara överoptimistisk om man bara tittar på de kurvor som pekar uppåt. Men Erika Bjerström påminner i ett slutkapitel om att växande rikedomar också för med sig nya konflikter. Korruption och kapitalflykt kan man inte bortse från. Om Kina genom sina investeringar vill tjäna pengar så har kapitalflödet från Saudiarabien och Dubai ofta andra syften. Den religiösa spänningen tilltar.
Viktig läsning är hennes kapitel om biståndet. Det skildrar utvecklingen från IMF:s och Världsbankens nyliberala katastrofpolitik på 90-talet till dagens mer handelsinriktade samarbeten. I ett läge där UD:s och Sidas bisarra konkurrens nyss blottlagts är det också indirekt ett inlägg i den svenska debatten.
Det jag kan sakna är en analys av forskningens och den högre utbildningens roll. I en forskningsberoende tid är det viktigt att även fattiga länder kan bygga upp en kapacitet för vetenskapligt kritisk granskning av omvärldens propåer.
Men det är en randanmärkning till en bok som både i sin faktapresentation och sin analys är ett viktigt bidrag till vår kunskap om en dynamisk och mångfasetterad kontinent.
