Förklara vad du menar, Aagård
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-25
Magnus Bärtås om Konstfacks roll och ansvar
Jag måste säga att aprilvädret framstår som stabilt i jämförelse med Martin Aagårds olika åsikter i Aftonbladet om vår konstfacksstudent Anna Odells arbete och Konstfacks roll och ansvar. Aagård skriver ( 13 maj ) att kammaråklagare Stefan Linds åtal mot konstfacksstudenten Anna Odell är ett övergrepp. ”Ett övergrepp på en nybakad konststudent som på grund av bristande handledning dragit ett skolprojekt väldigt långt.” Åtalet har mycket lösa grunder och är orimligt, menar Aagård, samtidigt som han menar att Anna Odell gått för långt därför att våra handledare inte bromsat henne. Aagård – som också har recenserat verket – kan ju knappast mena att våra handledare har brustit i sin handledning när de gett Anna Odell rådet att göra en noggrann undersökning av projektets förmodade komplikationer (en undersökning som redovisas i verkets inledande och 78 minuter långa videodel). Anna Odell har dessutom i flera intervjuer framhållit det stöd hon fått från konstinstitutionen under resans gång. (Se till exempel Konstnären 1/09, där Aagård själv medverkar).
Man kan bara tolka det som om Aagård menar att handledarna helt enkelt borde ha stoppat henne. Denna åsikt delar han i så fall med före detta klinikchefen David Eberhard och det folkpartistiska landstingsrådet Birgitta Rydberg. Och precis som dessa menar Aagård i samma artikel att det är Konstfack som ska hållas ansvarigt. Att vi också ska åtalas, vilket Rydberg menar i en debatt ( Kvällsöppet 13 maj), säger han inte rent ut men vi ska åtminstone betala vår students rättegångskostnader.
I andra texter har Aagård utgjutit sig över att en annan students examensarbete stoppats av Konstfacks rektor, med anledning av att verket med all sannolikhet är ett intrång i den mycket starka upphovsrätt som musikproducenter har över sina verk enligt svensk lag. Som konstnär kan man visserligen tycka att detta starka skydd är helt oproportionerligt i jämförelse med det skydd som lagen ger författare, men fristående experter på upphovsrätt konstaterar att studenten skulle ha små möjligheter att gå skadefri vid en högst trolig stämning från ett mäktigt skivbolag och därmed riskera bli skuldsatt för resten av livet. ”Ytterligare ett tecken på hur illa Konstfack tar hand om sina elever”, skriver Aagård ( 21 april ).
En rad ämnen kommer fram i Anna Odells verk: metoder inom psykiatrin, rätten att tillerkännas en giltig verklighetsuppfattning som psykiskt sjuk, hedersförlusten hos den som inte blir trodd, återuppförandet av en händelse ur det förflutna. Tänker sig Martin Aagård att hans sätt att bidra till debatten om verket är att spela upp en rad inbördes helt paradoxala tyckarroller? Eller handlar det bara om att springa runt och dela ut munsbitar till olika opinioner? Kan inte Aagård stå still ett litet ögonblick och förklara hur dessa olika åsikter kan samsas i ett och samma subjekt.
Magnus Bärtås, professor på institutionen för konst, Konstfack
