”Jag vill skriva onda berättelser”
Kristina Ohlsson skriver så ruskiga deckare att hon blir rädd själv – när hon skriver dem
FÖRFATTARINTERVJU. Säpo är bästa fritidsgården i hela världen.
– Där finns jätteroliga människor.
Det anser Kristina Ohlsson, som utsett en kvinna till terrorchef på
säkerhetspolisen i nya boken ”Davidsstjärnor”.
– Mina tidigare kollegor läser alla mina böcker och verkar roade. Men mina interiörer därifrån stämmer inte riktigt med verkligheten.
Kristina Ohlsson tillhör numera elitdivisionen bland svenska kriminalförfattare. Hennes böcker har blivit prisbelönta och hyllats av såväl recensenter som läsare. ”Davidsstjärnor” är hennes femte i serien om Fredrika Bergman, Alex Recht och Eden Lundell.
Den handlar om två tioåriga judiska pojkar som försvinner på väg till sin tennisträning. Gemensamt för dem är att deras föräldrar invandrat till Sverige från Israel. Samtidigt skjuts en lärare vid deras skola ihjäl. Frågan är om brotten hänger samman.
Effektiv och disciplinerad
– Jag har varit fascinerad av staten Israel sen jag var 13-14 år. När jag var 22 studerade jag hebreiska en termin i Haifa. Överhuvudtaget är mitt intresse för Mellanöstern väldigt stort. Så frestelsen gick till slut inte att motstå: Jag bara måste skriva en bok med den titeln.
Kristina Ohlsson ger ett mycket strukturerat intryck. Hon uttrycker sig klart och koncist, verkar veta exakt vad hon vill och kan knappt stava till skrivkramp. Hennes effektivitet och arbetsdisciplin borde göra henne till varje förläggares önskedröm. Men så har hon också en bakgrund som skiljer ut sig.
Jobbat med terrorfrågor
Kristina Ohlson är utbildad statsvetare och har tidigare arbetat på Försvarshögskolan och Säpo som analytiker. Hon har också bott i Wien , där hon jobbade med terrorfrågor vid organisationen OSSE.
Sedan ett år tillbaka är hon författare på heltid, något hon säger sig ha längtat efter länge.
– Jag saknar inte att ha kollegor och ser till att jag träffar folk i stort sett varje dag. Men min nya arbetssituation har också inneburit ett lyxproblem. Hur många böcker kan man skriva på ett år? Jag kan inte bara skriva en bok och sedan gå omkring och inte ha något att göra i nio månader. Så det kanske blir fler barnböcker och faktaböcker framöver.
Pang för pengarna
Kristina har velat bli författare sen hon var barn.
– Under sommarlovet var jag inte kontaktbar. Jag bara läste och läste. Dessutom skrev jag massor av historier som jag sparat. Jag var ett udda barn. Ibland undrar jag om jag var liten överhuvudtaget.
Det som driver henne är lusten, glädjen hon upplever när hon är mitt inne i en bok och allting bara flyter på.
– Då är det som allra roligast. Jag har en inre kompass som gör att jag känner när det inte är bra. Och är det inte bra får jag skriva om.
Hennes motto är: Det ska vara mycket pang för pengarna.
”Man ska bli rädd”
– Jag intresserar mig för de riktigt onda berättelserna, de riktigt svulstiga historierna. Man ska bli rädd. Och när jag skriver kan jag bli rädd själv. Jag tror det är nödvändigt. Om jag inte känner något blir det inte levande.
Hennes framgångar har gjort henne ekonomiskt oberoende för åtskilliga år framöver.
– Det är fel att säga att pengar inte betyder något. De har inneburit en trygghet. Mitt liv har förändrats mycket till det bättre. Jag har blivit gladare, mer harmonisk. Tidigare var jag alltid trött och hade huvudvärk. Det har jag inte längre. Och jag har massor av energi.
Fråga från Kristian Lundberg
... som intervjuades i lördags:
En författare använder sig delvis av personliga erfarenheter. Om de inbegriper andra människor – vilken frihet får man ta sig? När går man över den litterära gränsen och kränker människor?
– Jag tycker inte att man kan säga vad som helst om vem som helst. En bok är en envägskommunikation och svår att försvara sig mot. Om man skriver något nedsättande måste det finnas massor av bevis.
