”En kapplöpning med döden”
Jan Guillou avslutar sitt författarskap med att skriva en historisk roman per år
Nu kommer ”Mellan rött och svart”, tredje delen i Jan Guillous romansvit ”Det stora århundradet.”
– Innan jag gått i mål ska jag ha skrivit tio böcker.
Då kommer han att vara 77.
– Det blir en kapplöpning med döden.
Storverk. Imponerande. Så har kritiker skrivit om de tidigare böckerna i serien: ”Brobyggarna” och ”Dandy”. Att varje år komma ut med en kunskapstät historisk roman på över 400 sidor kan tyckas övermäktigt.
– Men ska man avsluta sitt författarskap ska man ta en rejäl bit av det man övat på.
”Lägg ner Lundsberg”
Vi träffar Jan Guillou i efterdyningarna av Skolinspektionens stängning av Lundsberg och han är på sitt allra soligaste humör. Hans bok ”Ondskan” utkom för snart 40 år sedan och är det någon som gett oss en skakande inblick i det våld och kamratförtryck som förkommer på internatskolor så är det han.
– Jag tycker man ska lägga ner Lundsberg. Det handlar om en engelsk 1800-talsidé om hur man ska fostra en överklass som ska sköta ett imperium. Och det har vi ju väldigt lite användning för
i dagens Sverige.
Uppväxt i Saltsjöbaden
Hans nya bok ”Mellan rött och svart” utspelas till stor del också
i överklassmiljö – i det Saltsjöbaden som skapades av Wallenbergs och där Jan Guillou växte upp.
– Bara på adressen kunde man förstå hur det såg ut.
Hans morfar bodde på Strandpromenaden 2.
– I dag finns det 25 hus på samma tomt.
Saltsjöbaden planerades som ett konstgjort, modernt samhälle där arbetarna skulle bo i Neglinge och de mer välbeställda i Tattby.
– Det var som om det fanns ett annat folkslag i Neglinge. Vi som gick i Tattbyskolan träffade aldrig någon därifrån. Fast en gång fick vi en klasskamrat vars far var polis. Det viskades om att han bodde i Neglinge.
Utspelar sig under mellankrigstiden
Handlingen i Guillos nya bok tilldrar sig under mellankrigstiden. Huvudpersonerna, bröderna Lauritz, Oscar och Sverre Lauritzen, har gett sig in i byggbranschen. Lauritz i Saltsjöbaden och Oscar och Sverre i Berlin. Det var en tid då människorna andades tillförsikt. Ingen kunde föreställa sig ett nytt krig. Ingen tog heller en österrikisk misslyckad konstnär och hans politiska idéer på riktigt allvar. Men tiden skulle visa att världen var på väg mot en ny katastrof, som kulminerade i en aldrig tidigare skådad ondska.
Lär vi oss ingenting av historien?
– Andra världskriget är en följd av första världskriget. Tyskland lämnades förödmjukat och sönderslaget. När Tyskland besegrades i andra världskriget ville fransmännen att man skulle stycka upp landet. Erfarenheterna visade att då hade man ännu en gång skapat ett glödande, revanschlystet monster. I stället inrättades Marshallhjälpen och Tyskland sattes under förmynderi. Där hade man lärt av historien.
Det goda mot det onda
I dag när vi sitter med facit i hand är det lätt att veta vilket part vi skulle tagit parti för.
– Men många i den generation som levde i Sverige på 30-40-talen var rädda för ryssarna.
– Om Sovjet erövrade vartenda land fram till Atlantkusten skulle Sverige bli en Sovjetrepublik. Och då var Tyskland att föredra.
Andra världskriget fortsätter att fascinera och verkar kunna generera hur många böcker som helst.
– Det var det goda mot det onda. Det var så enkelt.
Fråga från
Helena von Zweigberk som intervjuades förra lördagen
Kan du säga en eller två meningar om hur man ska bekämpa den framväxande fascismen i Europa? Jag är orolig.
Jan Guillou: Nej, eftersom ingen kan säga i en eller två meningar hur man ska bekämpa den framväxande fascismen i Europa är också jag orolig.
