Mejla

Tone Schunnesson

Det är skillnad på cancelled och cancelled

Lambertz presskonferens är en symbol för makt så god som någon

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Göran Lambertz i sitt hem i Uppsala efter att ha släppts ur häktet.
Foto: magnus wennman
Göran Lambertz i sitt hem i Uppsala efter att ha släppts ur häktet.

KULTUR

Göran Lambertz har hunnit skriva en bok för hand under sin tid som frihetsberövad. Det berättade han i sin numera legendariska lilla presskonferens utanför mexitegelvillan precis efter frisläppandet. SVT och Expressen sände live, vilket de sedan ångrade, och Lambertz sa bland annat att det varit ganska trevligt i häktet och att han nu skulle renskriva boken på datorn. Boken, uppgav han, handlade om fallet och om juridiska, men också om lite ”halvfilosofiska”, saker. 

Några dagar senare i en intervju med Expressen gav han prov på vad som kan tänkas vara en sådan filosofisk fundering. Lambertz förklarar skillnaden mellan att tafsa (vilket han påstår att han inte gjort, det är sexuellt) och att kladda (det gjorde han däremot och det är inte sexuellt.)


Det har varit mycket snack om cancelkultur senaste åren. Begreppet som spåras tillbaka till ett dumt skämt, taget ur en video av internetkomikern Joanne the scammer, har blivit blodigt allvar. 

Cancelkulturen hänger ihop med det påstådda kulturkriget, som tyvärr många inom vänstern hakat upp sig på. Diskussioner om huruvida Peter Handke är en värdig Nobelpristagare, att podcasten Raseriet inte längre vill tala med vita journalister om rasism och eventuella namnbyten på Konstfack avskrivs på olika sätt som symbolstrider. Som om symboler inte stod för något. Symboler påstås, ganska arrogant, vara tomma i stället för att erkännas som engagerande bilder med riktig bäring, ofta använda för att begripliggöra komplexa strukturer. 


Medan jag och mina kompisar diskuterat på fyllan huruvida ett feministiskt Instagramkonto med osoft ton förstör för feminismen kan ett före detta justitieråd sända live i SVT om vadhelst han önskar. I en märklig twist verkar diskussionen om cancelkultur blivit symbolstriden som uppehållit oss, medan patriarkatet obrytt tuffat på. 

Namngivningen, som blev ett av #metoo-rörelsens mest fruktade och kritiserade vapen, använde Lambertz till sin fördel. Han namngav sig själv, eftersom ingen riktig makt har omfördelats och fördelarna med att vara Göran Lambertz fortfarande trumfar den offentliga skammen. 

När kvinnan bakom den nedlagda anmälan blir intervjuad i Aftonbladet är hon anonym. 

Jag tänker osökt på Anna Ardins självbiografiska bok I skuggan av Assange. Ardins namn läckte ur anmälan mot Julian Assange och som en följd förlorade hon jobb, bostad och vänner. Under många år var hennes liv en skuggtillvaro. Kvinnan bakom anmälan mot Lambertz berättar att hon efter presskonferensen lever på skyddad plats samtidigt som han väntar på att förlagen ska börja höra av sig angående hans bok. 


Att bli cancelled har alltså olika betydelser. Lambertz självklara och välkomnande gestalt framför villan är en symbol för makt så god som någon. En symbol som tydligt framför budskapet att kvinnor som anmäler sexualbrott bör låta bli. 

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.