”Skrivandet gör mig euforisk”
Efter 16 år insåg Michelle Paver att hon måste säga upp sig – och bli publicerad
FÖRFATTARINTERVJU. Som barn var Michelle Paver oerhört fascinerad av vargar.
Hon läste allt hon kunde hitta om dem. Men hennes föräldrar sa nej när hon önskade sig en i julklapp.
Många år senare gjorde hon världssuccé med boken ”Vargbröder”.
Michelle Paver är älskvärd och livlig, liten och späd. Däremot inte bräcklig. Hon drar sig inte för att klättra upp för aktiva vulkaner, simma med delfiner eller ge sig ut ensam i okända bergskedjor. En enda gång har hon varit riktigt rädd. Det var när hon mötte en stor björnhona med två ungar.
”Ren och blind skräck”
– Jag befann mig i Sierra Nevada i södra Kalifornien. På andra sidan av den bäck jag följde uppenbarade hon sig plötsligt, som från ingenstans. Avståndet mellan oss var inte mer än cirka nio meter. Jag drabbades av ren och blind skräck och fick tunnelseende. Jag vet inte vilken primitiv del av hjärnan som tog över men jag talade med henne lugnt och långsamt. Jag visste att jag inte fick springa, utan gick sakta åt sidan. Men när jag väl kommit förbi började jag bokstavligen springa för livet.
Michelle Paver är i Sverige för att lansera sin nya bok ”Den utstötte”, första delen i serien ”Bronsdolken”, som omfattar fem böcker. Den utspelas vid Medelhavet under bronsålder och handlar om Hylas, en tolvårig pojke som jagas av ondskans krigare och måste fly. Under sin flykt möter han flickan Pira, också ensam och övergiven. En delfin kommer till deras hjälp, men flykten från förföljarna leder dem ned i underjordens mörker.
Michelle Pavers böcker har utkommit i 38 länder och sålts i miljontals exemplar. Hon har belönats med många utmärkelser, bland annat tidningen ”The Guardians” prestigefyllda barnbokspris.
Kunde inte vänta
Michelle Paver skrev sin första berättelse när hon var fem år och har älskat att skriva sen dess. Ändå tog det många år innan hon vågade ta steget och skicka in ett manus till ett förlag.
– Jag förstod inte hur jag skulle kunna försörja mig som författare. Så jag studerade juridik i stället och blev advokat. Under 16 år ägnade jag mig åt ett yrke som gjorde att jag kände mig mer och mer eländig. Jag tyckte att jag slösade bort mitt liv. Jag insåg att jag inte kunde vänta med att bli publicerad tills jag blev 95 år.
Vändpunkten kom när hennes pappa dog.
– Jag tog tjänstledigt och reste runt i världen i ett år. Det var ett sätt för mig att bearbeta sorgen.
När hon kom tillbaka till advokatbyrån insåg hon redan första dagen att det inte gick längre. Hon måste säga upp sig.
– Jag ångrar inte mina år som advokat. Jag lärde mig disciplin, att klara press och hålla deadlines.
Michelle Paver beskriver sitt liv som författare som mycket lyckligt.
Barn är mest utmanande
– Det är framför allt två saker som kan göra mig euforisk. Det första är då scenen jag har i huvudet plötsligt blir levande när jag skriver ned den på papper, när texten flyter av sig själv på ett obegripligt sätt. Det andra har att göra med när jag får brev från läsare, som beskriver hur mycket mina böcker har betytt för dem. Det är ett privilegium att få veta att man har berört en människa som man aldrig träffat.
Michelle Pavers skriver spännande äventyrsböcker för barn i åldrarna 10–15 år.
– Barn är de mest utmanande läsarna. Blir de inte fängslade slutar de att läsa. Barn kan lukta sig till falskhet. Men även om jag skriver om ondska och svek vill jag inte att de ska känna sig ledsna och tycka ännu sämre om världen efteråt. Det måste finnas ett ljus, ett hopp i slutet.
Fråga från Martin Kellerman
Har du aldrig funderat på att skriva en bok utan att först göra omfattande research?
– Nej, det är mina äventyrliga resor som gör min tillvaro som författare så spännande.
Vet mer
Namn: Michelle Paver.
Ålder: 52.
Yrke: Författare.
Familj: ”Lyckligt ogift”.
Bostad: Har köpt ett hus i Wimbledon utanför London där hon växte upp. ”För första gången får jag plats med alla mina böcker.”
Läser just nu: ”Mest tidningar faktiskt, The Times, The Guardian.”
Favoritförfattare: Anthony Trollope, Fjodor Dostojevskij.
