Pengar är viktigare – än vår pressfrihet
Vi borde kunna stå upp för pressfrihet och mänskliga rättigheter
Det är snart två år sen Martin Schibbye och Johan Persson kastades i etiopiskt fängelse. Brottet var ”terrorism”. I svensk översättning: De ville dokumentera hur Lundinsfärens jakt på olja (i vilken svenska pensionsfonder plöjt ner en massa pengar) påverkat vanliga människor i Ogaden. Folkfördrivningar, våld, massvåldtäkter – vad finns det att berätta?
När de kom hem efter 14 månader i ett av världens hårdaste fängelser, hyllades de av en enad svensk journalistkår. Svenskarna utnämnde händelsen till det största ögonblicket under nyhetsåret. De fick stjärnstatus och välförtjänta priser, det senaste häromdagen av utrikesdepartementet.
Den prisutdelningen har hamnat lite i skymundan, kanske för att UD själva inte berättar om det på sin hemsida, som annars brukligt är. Där kan man i stället läsa om en megastor svensk handelsdelegation i Afrika. Första stoppet på turnén: Etiopien. Resan skulle ha gått av stapeln redan hösten 2011, men det hade sett för illa ut när den svenska pressfriheten hölls inspärrad.
Men nu är Sverige på plats! Regeringen ska tillsammans med Business Sweden och Responsify AB se till att fler än Lundin och H & M etablerar sig på Afrikas horn. Business as usual.
Glada som hundvalpar följer svenska journalister med i hasorna. Som om Kalityfängelset släcktes ner i samma stund Martin och Johan blev frisläppta. Som om de kollegor som fortfarande sitter där inte räknas – de är ju bara etiopier. Reportrar med gränser. Afrika är dynamiskt nu, man har en tillväxt på fem procent och inbjuder till internationell huggsexa. Här finns oändliga naturresurser, billig arbetskraft, en välutbildad och köpsugen medelklass. Många länder styrs av regeringar som tar till vilka metoder som helst och skyfflar undan folk – invånare eller journalister – som är i vägen för utländska investerare. En del av den brutala verksamheten finansieras med biståndspengar.
The Guardian berättade i början av året att Storbritannien satsar motsvarande 120 – 150 miljoner kronor för att utbilda ”specialpolisen” i Ogaden. Den styrs av en viss Abdullahi Werar, vicepresident i området. Han var direkt inblandad i gripandet av Martin och Johan. Hans paramilitära enhet beräknas ha avrättat tio personer förra året (läs mer på ”Martin och Johan-bloggen”).
Att det gullas så förbannat med just Etiopien beror på att Afrikas horn är en geopolitisk diamant. Etiopien är en viktig partner för USA i ”kriget mot terrorismen”. Det anses vara ”stabilt” och till skillnad från sina truliga grannar Eritrea, Somalia och Sydsudan har den brutala regimen lyckats charma västvärlden.
Men Sverige har ju inga geopolitiska intressen där! Vi borde kunna stå upp för pressfrihet och mänskliga rättigheter, och inte bara prata tillväxt och investeringar.
Fem smilande ministrar på plats i Addis Abeba krattar manegen för det svenska kapitalet och jag känner en viss avund. Hur mycket enklare skulle inte livet vara om man saknade principer?
