Kulturen är fri tills en SD:are vill något annat
Högerns impotens och queerförakt tar sig skamlösa uttryck
Till sportlovet nästa år skulle två dragdrottningar ha läst sagor för barn på det hbtq-certifierade biblioteket i Trelleborg. Men det blir inget med det, eftersom sverigedemokraten och tillträdande ordförande i kulturnämnden, Magnus Isgren, inte gillar deras dragnamn: Lady Busty och Miss Shameless.
I Bollnäs underkändes i dag ett luciatåg av sverigedemokraten Mattias Eriksson Falk, ordförande i Gävleborgs regionfullmäktige, eftersom lucian kallade sig hen.
Man skulle kunna skratta åt dumheten, sucka åt det illa dolda föraktet mot queers – om det inte var för att det är så uppriktigt obehagligt att vi nu har politiker med inflytande som har så svaga demokratiska reflexer. Som tar sig rätten att utifrån sin egen magkänsla bestämma till exempel vad som ska tillåtas på ett bibliotek.
Förra veckan kom en rapport från DIK, facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor, som var full av oro. Över hälften av de tillfrågade medlemmarna (alla offentliganställda) svarade att de anser att generella politiska förändringar hotar deras yrkesutövning, nästan lika många oroas över att inte kunna utföra sitt jobb utifrån yrkesetiska principer. Påverkan utanför ordinarie beslutsvägar från politiker och tjänstemän – och hot från allmänheten – är ett arbetsmiljöproblem men också, påpekar DIK, ett demokratiskt problem.
Verkligheten bakom rapportens siffror syns i fallet Trelleborg. Jörgen Flink, som är kultur- och fritidsförvaltningens chef där skriver i ett mejl till DN att: ”Vi fick ett politiskt direktiv att ställa in. Vårt uppdrag är ju att följa politiska beslut och direktiv.” Biblioteket i fråga hade alltså i god, oberoende ordning lagt ett program som politiker sen beordrade skulle ändras.
”Armlängds avstånd” är den demokratiska princip som hela tiden återkommer i den här debatten, och alla brukar humma instämmande; absolut, konsten ska vara fri. Men när det kommer till praktiken är det svårare, och allra svårast tycks det vara för Sverigedemokraterna. Trelleborg Allehanda påpekar för Magnus Isgren att ”politiker inte brukar kliva in och ändra i det utbud som förvaltningar ordnar”. Hans svar: ”Vi kände att kanske just i det här fallet får vi gå in och stoppa”. Gärna en princip alltså, men också ”just i det här fallet”. Kulturen är fri tills en sverigedemokrat säger något annat.
Eller som riksdagsledamoten Björn Söder, Mister Shameless själv, skriver på Twitter i dag: ”Kulturen ska vara fri. Men det som finansieras genom skattemedel ska givetvis kunna påverkas av politiker som fått uppdrag av väljarna att sköta skattebetalarnas pengar och göra prioriteringar utifrån väljarnas intressen. (–)”.
Och vilka prioriteringar han vill se kom i nästa tweet: ”Högerns impotens och oförmåga att ta kulturstriden mot vänsterns förhärskande kulturvärld har gjort att man lämnat carte blanche till vänstern. Det är dags för högern att nu se till att ta denna strid och bryta vänsterns fullständiga dominans.”
I Trelleborg och Bollnäs ser vi nu hur det kan gå till; evenemang stoppas av politikers personliga nycker. Högerns impotens kan uppenbarligen ta sig helt skamlösa uttryck.
