00-talets eftermäle
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-11
Ett nytt decennium har börjat och 00-talet är slut. Vi undrar fortfarande: kan ett årtionde verkligen heta så? Tydligen! När tidningen 90-tal för tio år sedan bytte namn till 00-tal höjde jag, och fler med mig, på ögonbrynen. Trots att jag visste att det språkligt sett var helt logiskt.
Det lät ju konstigt! Men historien måste väl vara full av andra 00-tal! Ja – och nej! Hela tänkandet är ”nytt”. Undantaget vissa litterära generationer (t.ex. 90-talisterna med bl a Selma Lagerlöf och Fröding) så tycks det första årtiondet med en tydlig identitet vara 1920-talet. Logiskt! Det sammanföll i princip med den ekonomiska blomstringen mellan första världskrigets slut 1918 och börskraschen 1929. Alltså ett årtionde som också var en tydlig liten epok ? vips föddes idén om att decennier skulle ha identitet och egenheter. Eller vips, förresten? Ingen visste om ?det glada 20-talet?när det pågick, man fick syn på det först i backspegeln, intill det deppiga 30-talet.
Under efterkrigstiden växte idén om årtionde = epok, och på 1960-talet började till och med samtiden prata om 60-talet. Samtidigt har just 60-talet nog den mest splittrade identiteten; det är snarast perioden 1965-75 som hänger ihop på ett tydligt sätt, inte bara internationellt med Vietnamkriget, fredsrörelsen och vänsterromantiken, utan allra mest på hemmaplan med rekordår och miljonprogram. Jag vill påstå att detta (65-75) är det kulturellt och tankemässigt mest sammanhållna årtiondet någonsin ? alla kategorier. Vilket gör begrepp som 60-tal och 70-tal använda om samhällsepoker extremt missvisande. Och visar på faran med sådana förenklingar.
00-talet har dock haft en viss samlad identitet. Och därtill fått en naturlig avgränsning i sitt slutskede i form av ekonomisk kris, klimatuppvaknandet och konsumtionskritik i dess fotspår.
Men det är – paradoxalt nog – framtiden som kommer att avgöra vad 00-talet har varit. Om världen fortsätter in på den nya kurs som många trevar efter, och ord som ?hållbarhet? och ?långsiktighet? inte bara blir tillfälliga modeuttryck, ja, då kommer det sistlidna decenniet att få en tydlig identitet.
Om det är det kortsiktiga och blint individualistiska och konsumistiska samhällets höjdpunkt vi just sett utspela sig på bloggar och hemsidor, snuttifierings-TV och ”knulla under täcket?”-såpor, hos matproducenter och cyniska storföretag, på ?köpfester? och stormarknader, hos plastikkirurger och varumärkesstrateger och 6-åringar med Iphone-mobiler. Då kan 00-talet verkligen bli ett viktigt begrepp i framtiden.
Jag hoppas så innerligt det.
Fredrik Lindström
