Skolan - en social katastrof
Tabbarna i skolan måste stå högt på agendan till nästa val
Strax före valet i Norge läste jag en rubrik i Verdens Gang: ”Høyre snur etter svenskenes skoletabber”. Det parti som nu leder den norska regeringen gjorde alltså en helomvändning efter att ha sett skolkaoset i Sverige. Enligt regeringsförklaringen innebär nu norsk skolpolitik kort sammanfattat följande: Friskolor får inte ta ut vinst och de får inte undergräva det offentliga skolsystemet.
Nu råkar ju denna linje i Sverige närmast företrädas av Vänsterpartiet vilket visar att övriga partier i ett internationellt skolpolitiskt perspektiv måste ses som extremister.
Den tidigare utbildningsministern Carl Tham skräder inte orden när han i antologin,3 beskriver raserandet av den sammanhållna skola som länge var ett gemensamt projekt för liberaler och sossar: ”Det är den största sociala katastrofen i svensk efterkrigshistoria och den har skett med Socialdemokraternas medverkan”.
Andra skribenter dissekerar dagens kris. Sten Svensson, tidigare chefredaktör för Lärarnas Tidning, pekar på hur de stora skolaktiebolagen blivit segregationens motor och han påminner också om det absurda i att kommunernas ansvar för alla barns skolgång helt undergrävs. Att göra en kommunal utbildningsbudget måste i dag vara en mardröm när pengarna rinner som ur en läckande hink. Att en del av läckaget hamnar i skatteparadis gör ju inte saken roligare för vare sig politiker eller skattebetalare.
Ulf Fredriksson och Oskar Magnusson är forskare som båda varit aktiva i de internationella PISA-undersökningarna. De konstaterar mot bakgrund av sina erfarenheter att länder med goda resultat oftast kännetecknas av skolor med hög likvärdighet. Vad som är allvarligt ur svensk synvinkel är att svenska elevers resultat har sjunkit i takt med att likvärdigheten försämrats.
Också andra skolforskare intervjuas eller skriver själva i den här antologin. De sammanlagda intrycken av deras analys bekräftar det som Daniel Suhonen säger i sitt förord: Krisen för den svenska skolan är inte naturbunden. Den är resultatet av snart 25 års medveten omläggning av utbildningspolitiken där idén om skolan som en kompensatorisk kraft mot klassamhälle och sociala klyftor ersatts av en marknad.
Man kan bara att önska att flera av våra politiska partier kan följa den norska högern i sin helomvändning. ”Skoltabbarna” måste stå högt på agendan i nästa års valrörelse.
Fotnot: I kväll sänds ett reportage om friskoleutvecklingen i Sverige: Skolfesten, SVT2, klockan 20:00.
