Draghjälp åt gäddjägare
Fiskejournalens läsekrets skyr inte vare sig mjukgörare eller syntetiska färgämnen
TIDSKRIFT Det är inte bevisat att fiskar kan känna smärta, men rimligtvis uppstår ändå någon sorts obehag i fisken när den fastnat på en krok.
Den gädda som hugger på spinnaren ”Super bou” får dock skylla sig själv.
Draget, presenterat i en marknadsöversikt i senaste numret av Fiskejournalen, framstår mest som en misslyckad metafor, leksakshelikopter och påskkyckling i ett.
Vad övrigt är är stort och bulligt och fruktansvärt brokigt, som om Bror Hjorths ande hemsökt betestillverkarna.
Värst är kanske ”The pig”, ett trubbnosigt drag med stirrande blick och fånigt glappande underkäke. Mest högljutt är ”Storm doom bell shad-o”, med ”inbyggd rasselkammare”.
Tidningens genomgång riktar sig förstås inte till gäddorna själva utan till deras fiender, som inte tycks sky vare sig mjukgörare eller syntetiska färgämnen i sin hantering.
Visst går det att kalla Fiskejournalens läsekrets för grym, men det går också att påstå motsatsen. Åtminstone försöker den brittiska moralfilosofen A A Luce göra det, i boken Fishing and thinking från 1959.
Fiskaren är inte grym, menar Luce, så länge hen fiskar i avsikt att äta sin fångst.
