OS-hjälten älskar att cykla nattimmarna
Uppdaterad 2015-05-13 | Publicerad 2015-05-12
Dålig form fick honom upp i sadeln som 50 åring.
Men att ta sig runt Vättern under tio timmar skvallrar om att OS-hjälten Tomas Gustafson inte är någon slöfock.
– Folk tycker jag är galen, men det är otroligt charmigt att få möta morgonen i Motala, säger han.
Tomas Gustafson är en idrottslegendar med bland annat tre OS-guld på meritlistan. Förvisso är det länge sedan sen skridskorna hamnade på hyllan och numera är det cykel som gäller. Men det var länge ett glapp mellan grenarna.
Och att det var just inaktiviteten som gjorde att Tomas gränslade cykeln.
– Jag kommer ihåg att många hade uppfattningen att jag skulle vara en sådan som höll igång, bara för att jag varit idrottare. Att jag skulle träna 4-5 gånger i veckan – när det snarare handlade om att jag tränade fem gånger om året. Då kom tanken att jag skulle göra en klassiker och jag var på ett ställe i livet där jag kända att om något skulle ändras – så behövde det hända nu, säger Tomas.
Fastnade för cykling
Sagt och gjort. Det blev en hel klassiker och det gav mersmak. Direkt efter blev det ytterligare ett Vasalopp och sedan 2009 har det blivit fem Vätternrundor. Och det är just cyklingen som den forne skrinnaren gillar bäst.
– Jag försöker hinna med så många mil som möjligt inför Vättern– oftast lite färre än vad jag skulle vilja eftersom den ligger så tidigt på året.
Jag ligger på en nivå så att jag klarar mig under tio timmar på egen hand, vilket är ganska tufft eftersom jag aldrig varit någon stor cyklist. Jag har inget speciellt prestationsmål, att genomföra loppet räcker gott. Det som är kul med cyklingen är att man hänger med rätt länge och det är en väldigt fin motionsform för att hålla sig i gång.
Samma starttid
Hittills har starttiden varit 19:44 varje år. En tid som många väderbitna Vätterncyklister skulle skygga för, men som Tomas anser vara den bästa.
– De som cyklar snabbt säger att jag är galen att cykla på natten. Jag tycker att det är charmigt att möta morgonen i Motala och sedan få gå in och sova. Den sömnen är obeskrivbar. Visst, det är ett väldans malande och det är först efter 14 mil, när man kommer till Fagerhult – som det börjar. Då är det mitt i natten och då känner man att det är tungt i huvudet. Men de sista kilometrarna innan Motala är otroliga. Det är en fantastisk känsla att få kliva av och känna att man genomfört loppet.
Och Tomas siktar på att få uppleva den känslan igen. Han är anmäld, med samma starttid och målet är att få korsa mållinjen i morgonljuset. I år igen.
