Det är inte fisket som hotar ålen

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-01-07 | Publicerad 2016-01-05

Replik från ålfiskarna om artens överlevnad

REPLIK. Problemställningar bör klargöras efter Naturskyddsföreningens artikel om att skippa ålen på julbordet.

Hur når vi ett hållbart  ålbestånd och hållbart kustnära ålfiske? Naturskyddsföreningen har hittills oseriöst angripit ålkulturen i Skåne, Halland, Blekinge och Småland som är ett nationellt kulturarv. Kraftindustrin har man inte vågat ta upp kampen med.

Undersökningar visar att ostkustfisket påverkar ca 2–3 procent av ålbeståndet och stoppat Västkustfiske 0 procent. Fisket längs hela Svenska kusten påverkar alltså beståndet under 2 procent.

Enligt forskningen (Havs och vattenmyndighetens nationella ålförvaltningsplan) hindrar detta uttag inte ålens återhämtning och är ett hållbart fiske.

Beståndet av lekål till Sargasso beräknas öka i Östersjön, i dag i gul zon, och västkusten, grön zon, från 3000 till 5000 ton fram till 2022–2024. Detta tack vare svensk ålförvaltning.

I dag dödar vattenkraften 147 av 330 ton ål som produceras i insjöarna.

Samtidigt fiskas 110 ton, innan ålen vandrar ut genom älvar och kraftverksturbiner. Om fisket stoppas, kommer 74 ton av fiskets 110 ton frisläppt ål att slaktas i turbinerna.

Kraftverksdöden ökar till 221 ton med Naturskyddsföreningens politik.

Kraftindustrins frivilliga avtal med staten från 2010, är mycket känsliga för opinion. Naturskyddsföreningen ställde inte krav på stoppad vattenkraft trots att den är baserad på 1918 års miljölagar.

I stället gav man sig på småföretagare inom ålkulturen, helt i onödan. Ålfisket skars ju ned med lagar och paragrafer.

Vad är det man har skyddat? Är det Ålen, Laxen, Öringen, Harren? Nej det är svensk kraftindustri som är baserad på en miljöpolitik från 1918.

Hans ”Hånsa” Olofsson

Sekreterare Ålfonden

Mats Svensson

Ordförande Ålakademin