Fiskeindustrin tömmer havet på liv, Kullgren
Debattörerna: Landsbygdsministern och regeringen måste agera med kraft
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-03-09
DEBATT. Just nu förhandlar EU om ett nytt system för fiskekontroll. Samtidigt finns en stark press från fiskeindustrin att luckra upp de nuvarande EU-reglerna.
Landsbygdsminister Peter Kullgren behöver i förhandlingarna säkerställa att det nya regelverket tryggar de marina ekosystemen.
Varje år fångar båtar från EU 6,6 miljoner ton fisk och skaldjur. Trots förbättringar i fiskeripolitiken de senaste tio åren är överfisket fortfarande omfattande och många bestånd mår dåligt.
Uppemot en tredjedel av fiskbestånden i Nordostatlanten och nära 90 procent av bestånden i Medelhavet och Svarta havet fiskas mer än vad som är hållbart.
I Östersjön har torskbestånden tragiskt nog kollapsat av överfisket och bestånden av skarpsill och strömming är hotade.
Fisket förstärker också klimatkrisen när de marina ekosystemen rubbas, vilket minskar havens förmåga att suga upp koldioxid.
Givet de problem som finns med tjuv- och överfiske har regleringen och övervakningen av fisket en avgörande betydelse.
Inga regler eller fiskekvoter spelar någon roll om de inte efterlevs ute på haven.
Därför behövs ett välfungerande kontrollsystem för att säkerställa att endast tillåtna mängder fisk fångas, att korrekt information samlas in och att fiskprodukter kan spåras från nät till tallrik.
Fiskeindustrin har lobbat hårt för att luckra upp EU:s nuvarande kontrollsystem. Inför de EU-förhandlingar som nu närmar sig ett avgörande är det illavarslande att flera medlemsländer har hörsammat många av fiskeindustrins förslag.
Det är framför allt tre saker som oroar oss:
Ökad tolerans för felrapportering. I dag accepteras en felmarginal på tio procent per art mellan den fångst som fiskarna beräknar och den fisk som de faktiskt tar i land.
Nu finns ett förslag om att tillåta en felmarginal på tio procent för hela fångsten, inte som tidigare per art. Det skulle öppna upp för stor felrapportering i ett läge då överfiske hotar många enskilda arter, exempelvis tonfisk.
I Östersjön har införandet av en sådan felmarginal för totala fångster allvarligt försvårat vetenskapliga beståndsuppskattningar av strömming och skarpsill.
Motstånd mot ökad spårbarhet. EU-parlamentet och EU-kommissionen vill införa skärpta krav på spårbarhet, exempelvis för bearbetade fiskprodukter såsom fiskpinnar och tonfisk på burk.
Men medlemsstaterna – inklusive Sverige – säger nej, trots att förslaget skulle förbättra möjligheterna för konsumenter i EU att få fullständig information om vilka fiskarter de faktiskt äter samt om var och hur fisken är fångad.
Motstånd mot skärpta sanktioner. Straffen för tjuvfiske är i dag inte tillräckligt avskräckande och skiljer sig stort mellan medlemsländer, vilket uppmuntrar till tjuvfiske i vatten där sanktionerna är som svagast.
Till exempel är böterna för tjuvfiske av ål 15 gånger högre i Finland än i Sverige. Det nya kontrollsystemet behöver säkerställa miniminivåer för böter vid allvarliga fiskebrott.
Vi är djupt bekymrade över försöken att göra kryphålen för fisket större i stället för mindre och att EU:s redan bristfälliga fiskekontroll urvattnas ytterligare. Det skulle vara ett allvarligt bakslag för både klimatet och den biologiska mångfalden.
Det svenska ordförandeskapet har en nyckelroll när förhandlingarna om det nya kontrollsystemet nu närmar sig det kritiska slutskedet.
Landsbygdsminister Peter Kullgren och den svenska regeringen måste därför agera med kraft för ett regelverk som räddar livet i haven.
Isabella Lövin, tidigare miljöminister, EU-parlamentariker och medordförande i det internationella nätverket Friends of ocean action
Monica Verbeek, generaldirektör, Seas at risk
Pascale Moehrle, generaldirektör, Oceana Europa
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.