Krävs kraftigt sänkta fiskekvoter och ålstopp
Forskare: Läget kritiskt för Östersjöns fiskbestånd
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-08-18
Del 12 i debattserien #viktigasteklimatrösterna där forskare skriver om hur klimatpolitiken skulle se ut om forskningen fick bestämma – och partipolitiskt obundna unga skriver om hur de upplever klimatkrisen och klimatpolitiken.
Östersjön är ett älskat och nyttjat hav, men för att Östersjöns ekosystem ska klara av klimatförändringarna och för att vi ska kunna använda havet fullt ut måste vi ta hand om det.
Utsläppen av näring och miljögifter från land behöver minska, fisket måste bli mer hållbart och de fysiska störningarna bör begränsas.
Hav och klimat hör ihop. Klimatförändringarna påverkar redan livet i havet – samtidigt kan haven vara helt avgörande för att klimatmålen ska nås.
Havsbaserad vindkraft, elektrifierade sjötransporter och mat från havet kan bidra till minskade utsläpp av växthusgaser och ostörda kustmiljöer kan ta upp och lagra koldioxid i högre utsträckning än många miljöer på land.
Sammantaget beräknas åtgärder kopplade till haven globalt kunna stå för omkring en femtedel av den nettominskning av växthusgasutsläppen som krävs för att Parisavtalet ska kunna uppfyllas. Men när havsmiljöer förstörs riskerar de i stället att frigöra växthusgaser, bland annat kraftfull metan.
I Östersjön tär mänskliga aktiviteter hårt på havsmiljön och havet är i dag både kraftigt övergött och förorenat av kemikalier. Samtidigt håller det industriella fisket på att utarma de kommersiella fiskbestånden och de känsliga kustmiljöerna är under ökat tryck från exploatering.
För att Östersjön i framtiden ska fungera som kolsänka – och inte som kolkälla – och för att vi ska kunna fortsätta fiska och njuta av havet krävs kraftfulla politiska beslut.
Här presenterar vi tio åtgärder som de svenska politikerna bör fokusera på under kommande mandatperiod.
- Integrera växtodling och djurhållning så att stallgödsel hanteras bättre och växtnäringsutnyttjandet ökar.
- Förbättra reningen av enskilda toalettavlopp i Sverige och verka för att avloppsreningen i övriga Östersjöländer förbättras.
- Kräv märkning av kemikalieinnehållet i varor.
- Inför en försiktighetsfaktor i riskbedömningar av kemikalieblandningar.
- Hantera kemikalier gruppvis, i stället för en och en.
- Flytta ut trålgränsen till 12 sjömil längs hela ostkusten.
- Ta höjd för den vetenskapliga osäkerheten genom att sätta fiskekvoter till max 50 procent av FMSY (beräknat maximalt uthålligt fångsuttag).
- Stoppa allt fiske efter ål.
- Begränsa antalet bryggor och båttrafiken i känsliga grunda kustmiljöer.
- Undvik att placera vindkraftsparker i områden där de stör utsatta populationer av sjöfågel, fisk och tumlare.
Övergödningen av Östersjön är både en katastrof och en framgångssaga. De senaste åren har algblomningarna och syrebristen varit större än någonsin.
Samtidigt har Östersjöländerna tillsammans lyckats minska tillförseln av näring kraftigt, vilket på sikt kommer att ge effekt.
Men för att vi ska återfå ett robust ekosystem i havet krävs fortsatta åtgärder för att minska tillförseln från land.
De största mänskligt orsakade källorna till den näring som når Östersjön är läckage från lantbruket och otillräcklig rening av avloppsvatten.
I grunden finns ett strukturellt problem – det importeras ett stort överskott av näringsämnen till länderna runt Östersjön, främst i form av mineralgödsel, djurfoder och livsmedel, som måste hanteras för att förhindra läckage till miljön.
Importen drivs till stor del av att det i regionen och inom de enskilda länderna finns en obalans mellan områden som främst har växtodling och områden med mest djurhållning.
I de djurtäta områdena produceras mer stallgödsel än vad som behövs i odlingen, samtidigt som mineralgödsel importeras till de odlingsintensiva områdena.
För att komma till rätta med problemet behövs ett mer cirkulärt system, där gårdar med växtodling och djurhållning blir mer integrerade. Ökad effektivitet när det gäller att återvinna näringen i matavfall och avloppsvatten kan ytterligare bidra till att sluta kretsloppet.
Kemikalieanvändningen i samhället har ökat kraftigt de senaste decennierna, men regleringen av kemikalierna har inte hållit samma takt. Många kemikalier som används på land hamnar förr eller senare i havet. Där kan de bli kvar under mycket lång tid och ha stor påverkan på växter och djur.
I dag finns över 350 000 kemikalier eller blandningar registrerade för användning världen över, i allt från rengöringsmedel och mediciner till kläder och elektronik.
Åtgärderna i EU:s föreslagna kemikaliestrategi måste nu genomföras skyndsamt. Bland annat måste innehållet i olika varor redovisas bättre än i dag, och vid riskbedömning måste hänsyn tas till cocktaileffekten – att många ämnen tillsammans kan ha större negativa effekter än de enskilda ämnena var för sig.
Sverige är en viktig aktör på detta område och de svenska myndigheter som ska arbeta med frågorna måste ges tillräckliga resurser.
Läget är kritiskt för flera av Östersjöns kommersiella fiskbestånd. Det östra torskbeståndet har kollapsat och det västra ser ut att gå samma väg.
Samtidigt är bestånden av sill i centrala och västra Östersjön under hållbara nivåer efter decennier av hårt fisketryck, och ålfisket fortsätter trots att arten är allt mer akut utrotningshotad.
Fiskens viktigaste roll är i havet, där den har en central funktion i ekosystemet, och dagens fiske utgör ett stort hot mot den biologiska mångfalden.
Beräkningarna som ligger till grund för rekommendationerna bakom dagens fiskekvoter är mycket osäkra. Kvoterna kan inte fortsätta sättas på den maximala nivån för vad vi hoppas är en hållbar avkastning, utan bör sänkas kraftigt.
De senaste decennierna har det storskaliga sillfisket flyttat allt närmare den svenska kusten, samtidigt som båtarna blivit större. Ett helt delbestånd kan nu tas upp i bara några få tråltag. För att åtminstone delvis trygga delbestånden bör trålgränsen flyttas ur från hela ostkusten.
En enskild brygga eller båt har nästan försumbar effekt på havsmiljön. Men när många bryggor byggs och många båtar körs i ett känsligt område kan de tillsammans göra stor skada, genom att botten påverkas fysiskt och livsmiljöer förändras.
För att minska båtarnas påverkan bör trafiken begränsas i särskilt skyddsvärda områden, till exempel genom tillträdes- och ankringsförbud. Det är också viktigt att öka kunskapsnivån om fritidsbåtarnas miljöpåverkan bland båtförare.
Vid planeringen av havsbaserad vindkraft är det viktigt att utnyttja aktuell kunskap om effekter på havsmiljön. De största riskerna finns när parkerna anläggs i viktiga häcknings- och övervintringsområden för sjöfågel, i lekområden för fisk och i viktiga miljöer för tumlare.
Det gäller till exempel utsjöbankarna i centrala Östersjön, som är viktiga övervintringsområden för alfågeln, som har minskat kraftigt de senaste decennierna.
Det brådskar att agera för Östersjön. Många viktiga åtgärder har gjorts, men arbetet måste fortsätta och takten öka. Dessa förslag löser inte alla problem – men är viktiga steg på vägen.
Christoph Humborg, professor i biogeokemi och vetenskaplig ledare för Stockholms universitets Östersjöcentrum samt Östersjöobservatoriet för studiet av kustekosystem och klimatförändring – CoastClim
Bo Gustafsson, oceanograf och ledare för modelleringsgruppen Baltic Nest Institute vid Stockholms universitets Östersjöcentrum
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.