Sverige borde ge asyl till ryska desertörer
Debattörerna: Regeringen kan leda vägen och erbjuda en fristad
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-03-30
DEBATT. Rysslands invasion av Ukraina har nu gått in på sin andra månad och striderna pågår alltjämt med full kraft. Enligt UNHCR:s uppskattningar är ungefär 10 miljoner ukrainska medborgare på flykt. 3,6 miljoner har flytt landet och 6,5 miljoner är internflyktingar.
Var fjärde ukrainare har alltså fått lämna sitt hem och den humanitära krisen är ett faktum.
Den demokratiska världens solidaritet och stöd med den ukrainska befolkningen har varit unisont. Med militärt stöd som svenska pansarskott, långtgående ekonomiska sanktioner, frivilliga humanitära insatser och bojkotter av företag har den ukrainska motståndskraften förstärkts kraftigt.
Sannolikt har detta stöd bidragit i betydande mån till att Ukraina lyckats stå emot invasionen så väl, och att den ryska offensiven av praktiskt taget alla bedömare bedöms ha blivit ett praktfiasko.
Men för att Ukraina fortsatt ska klara av att stå emot krävs mer.
De ryska soldater som under det senaste året har mobiliserats längs den ukrainska gränsen hade ingen aning om att det var ett fullskaligt krig som var slutmålet. Många är inte där av egen vilja och vill egentligen inte med livet som insats vara delaktiga i krigsbrott mot civila och ett återskapande av ett storryskt imperium.
Detta avspeglas också i den dåliga stridsmoral som ryska trupper har uppvisat. Bland annat genom att stridsfordon övergetts eller att trupper frivilligt överlämnat sig som krigsfångar.
Att stå emot militära order från en av världens farligaste diktaturer kräver ett enormt kurage. Världens solidaritet och stöd måste omfatta även dessa människor.
En både symboliskt och praktiskt kraftfull åtgärd vore att EU-länderna meddelade att samtliga ryska trupper som lägger ner vapnen och lämnar Ukraina får skydd och fristad i Europa.
Det skulle ytterligare försvaga den ryska stridsmoralen och hjälpa dem som i detta nu velar mellan att fortsätta slåss eller att våga ta steget. Sverige har nu möjlighet att ta initiativet till en sådan utveckling.
För svensk del krävs det nämligen bara ett regeringsbeslut för att ryska desertörer ska omfattas av det så kallade massflyktsdirektivet.
För den som är orolig för att ett sådant beslut skulle innebära fri lejd för krigsförbrytare och säkerhetshot så vill vi betona att massflyktsdirektivet redan innehåller bestämmelser om att utreda om sökanden har begått krigsbrott eller utgör ett hot mot rikets säkerhet.
Det är en typ av utredning som Migrationsverket och Säkerhetspolisen har lång erfarenhet av att genomföra.
Tänk dig nu att Magdalena Andersson kallar till presskonferens. Från podiet säger hon att ”många vanliga ryssar förstår att anfallskriget mot Ukraina är olagligt. Det gäller inte minst de soldater som fått i uppdrag att skjuta skarpt mot ett broderfolk. Ingen ska behöva lyda en sådan order. Därför har regeringen i dag…”
Det vore att visa initiativförmåga på europeisk nivå.
I tider av krig understryks nödvändigheten av att skilja mellan en regim och dess befolkning. Ryska medborgare – och särskilt de som deserterar – bär inte ansvar på kollektiv nivå för Kremls barbariska krigshandlingar Ukraina.
Och den demokratiska världen vill inte ryssar något ont, hur gärna Putins regim än vill påskina annat. Att bevilja asyl till ryska desertörer vore ett effektivt sätt att slå hål på den myten, en gång för alla.
Daniel Carnestedt, advokat vid Asylbyrån
Pontus Almquist, juriststudent och liberal skribent
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.