Min adhd-diagnos blev ljuset i tunneln
Replik från Emelie Mary Olsson om att allt fler unga diagnostiseras och medicineras
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2021-04-09
REPLIK. ”Man kan förledas tro att diagnoserna är sanna, men det råder inte konsensus bland forskare, och heller inte bland praktiker eller klienter vad gäller vare sig diagnoser eller effekter av psykofarmaka”, skriver Carina Håkansson i sin debattartikel.
Min adhd och atypiska autism är lika sanna som de sex självmordsförsök jag gjorde innan jag fick förklaringen till varför min ångest var så stor. Min adhd-medicin har hjälpt mig fungera i skolan, med inlärningen och mot ångesten.
Det är absolut sant att ”alla barn ska behandlas bra oavsett diagnos”. Mina lärare i högstadiet sa direkt att de inte behövde några papper på diagnos för att hjälpa mig och så borde det vara för alla. Men för mig innebar mina diagnoser så många svar.
Jag håller med om att det är illa att det inte finns tillräckligt med resurser för detta. Det är till och med riktigt illa. Människor dör på grund av att det inte finns möjlighet till rätt hjälp i rätt tid. Men jag kan inte förstå varför vissa är så emot neuropsykiatriska diagnoser.
”Antalet psykiatriska diagnoser är fler än någonsin, liksom utskrivning av psykofarmaka. Även till barn och unga. Hur kunde det bli så här? Vad gör det med berörda människor?”, skriver Carina Håkansson.
Sedan 1941 har ju till exempel utskrivningen av antibiotika ökat dramatiskt. Anledningen? För att Alexander Fleming upptäckt penicillinet och därmed slapp människor dö i sjukdomar som vi i dag knappt ens får bestående men av.
Och vi diagnostiserar fler med psykiska diagnoser i dag än vi gjorde ”förr”. Många fler.
Till skillnad från ”förr i tiden” blev jag inte inlåst på en institution så fort jag kraxade fram att ”jag mår inte så bra, jag har ångest” i sjunde klass. Jag fick hjälp och guidning, av både mina föräldrar och lärare. Men även i det faktum att jag fick svar på varför; jag fick mina diagnoser.
Och den glödlampan som tändes ovanför mitt huvud när mina psykologer berättade det för mig, ja den blev som ljuset i tunneln.
Emelie Mary Olsson, 21 år och media- och kommunikationsstudent
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.