Höga växlar dras på mycket lösa grunder
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-05-11
Replik från Per Johansson om kulturministern som normgivare
Skribenten Johan Wennström vill se kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) som en normgivare i kulturdebatten, och ifrågasätter såväl hennes påstådda kultursmak som kulturkonsumtion. Jag kan förstå den som vill att en kulturminister ska ha bred erfarenhet av kultur, även om jag själv tycker att ministerns personliga kultursmak är en privatsak.
Men min huvudinvändning mot Wennström är att han, på ett för en doktorand i statsvetenskap skrämmande sätt, drar slutsatser om Alice Bah Kuhnke som han saknar fog för.
Grundat på en mer än sex år gammal intervju där Alice Bah Kuhnke på frågan om vad hon läser just nu svarar ”facklitteratur och forskningsrapporter” slår skribenten fast att ministern inte läser skönlitteratur. När hon i samma intervju på frågan om vad hon lyssnar på för musik svarar hon ”min man brukar sätta på klassisk musik”. Detta gör Wennström om till att kulturministern inte lyssnar på klassisk musik (håller hon för öronen när maken lyssnar?).
I en ännu äldre intervju svarar kulturministern att någon av de ”svartvita Kafkafilmer från före Berlinmurens fall" som hennes man brukar titta på är den sämsta film hon har sett. Alice Bah Kuhnke tycker att all film som har producerats före Berlinmurens fall är ointressant, deklarerar Wennström.
Wennströms huvudattack handlar om att han anser att ministern har hyllat dokusåpan ”Paradise Hotel”. Detta eftersom hon såväl i sociala medier som i ett samtal har uppmuntrat sin partikamrat och vän Hanna Lidström som ska delta i såpan.
Hur ska folket kunna lita på någon som uppskattar ett tv-program som bygger på svikna förtroenden, frågar han sig. Ja det vet man ju, att den som tycker om att spela kortspelet bluffpoker även är en opålitlig människa.
Per Johansson,
frilansjournalist