Hur kan en minister hylla Paradise Hotel?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-05-19 | Publicerad 2015-05-08
Debattören: En kulturminister ska vara en normgivare i kulturdebatten
Under sin korta tid som kulturminister har Alice Bah Kuhnke (MP) visat kulturen ett chockerande ointresse. Hon läser inte skönlitteratur och lyssnar inte på klassisk musik. Hon tycker att all film som har producerats före Berlinmurens fall är ointressant. Hon verkar anse att hennes viktigaste gärning som statsråd är att kvotera in människor med rätt etnicitet och åsikter i kulturlivets styrelser. Kulturen är i Bah Kuhnkes värld alltså blott ett redskap för att förverkliga hennes politisk-ideologiska ambitioner. Ett rent totalitärt synsätt.
Redan detta gör henne okvalificerad som kulturminister i Sverige. Nu visar det sig att hon även hyllar en tidigare medarbetares medverkan i den cyniska dokusåpan ”Paradise Hotel”.
”Oh my god, det är en så kul idé”, har Bah Kuhnke sagt om att Hanna Lidström (MP) ska vara med i tv-såpan, som kretsar kring förräderi och promiskuitet. Det är allvarligare än vad det kan förefalla.
En kulturminister ska vara en normgivare i kulturdebatten och det svenska kulturlivet. Om Svenska Akademiens ständiga sekreterare är en sådan ”lagledare”, är kulturministern en annan.
Till exempel borde det vara självklart för varje kulturminister att ställa sig bakom Lars Vilks rätt att trycka och visa bilder som kan vara provocerande för religiösa minoriteter. Det borde vidare ingå i arbetsbeskrivningen att närvara vid operapremiärer, offentligt visa sin uppskattning för landets mest framstående konstnärer, och på andra sätt signalera att regeringen och i förlängningen Sverige tycker att kulturen som inte klarar sig på marknaden är viktig.
Här är faktiskt statsminister Stefan Löfven ett föredöme. Till skillnad från sin företrädare Fredrik Reinfeldt, som bara konsumerade marknadens kultur, går han regelbundet på opera och läser svenska klassiker som Vilhelm Moberg. I en intervju med Expressen kultur talade han om kulturen som ett sammanhållande kitt i Sverige.
Men Bah Kuhnke visar gång efter annan att hon tycker att allt sådant är betydelselöst. Hon vill inte vara en normgivare. ”Paradise Hotel” avslöjar henne mer än kanske någonting annat som hon har gjort.
Paradise Hotel-Hanna, som vi väl får kalla Hanna Lidström hädanefter, säger förvisso att ”det är ett problem i samhället att ministrar och 'Paradise Hotel' aldrig möts”. Men det är självfallet inte lämpligt att någon politiker offentligt hyllar eller deltar i en dokusåpa som handlar om att svika alla förtroenden för att vinna pengar och berömmelse. Hur ska allmänheten någonsin kunna lita på en sådan person igen?
Alice Bah Kuhnke väljer ständigt ögonblickets kultur framför vår historiska kanon. Hon tycker att hennes roll som kulturminister är att vara ett slags censor i kulturlivet. Hon älskar tanken på att en ung politiker ska lära sig att svika och dupera andra människor i tv.
Lena Adelsohn Liljeroth var ingen stjärna, men detta är så lågt det kan bli.
Johan Wennström
Skribent och doktorand i statsvetenskap
Streck i debatten
Det här kommentarsfältet har vi stängt. Tyvärr kan man inte läsa tidigare gjorda inlägg, en teknisk brist vi är medvetna om. /Debattredaktionen