Skogsindustrierna vill inte se verkligheten
Slutreplik från skogsekolog om det svenska skogsbruket
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-06-17 16.27
SLUTREPLIK. Skogsindustrierna slår reflexmässigt ifrån sig av kritiken och kallar det ”svartmålning”. I motargumentationen framhärdar Skogsindustrierna bland annat att miljöhänsynen är god och att skogsbruket skyddar en mycket stor del av skogsmarken för den biologiska mångfalden.
Men hur stämmer den bilden ihop med verkligheten?
Enligt Skogsindustrierna arbetar skogsbruket aktivt för att skydda naturvärden och biologisk mångfald. Men uppföljningen av miljöhänsyn vid föryngringsavverkning, som görs av Skogsstyrelsen, visar att det på nära hälften av den slutavverkade arealen i princip saknas lämnade träd och trädgrupper på hyggena. Uppföljningen visar också att nära en tredjedel av de utförda avverkningarna saknade skyddszoner mot vattendrag.
Hänsynen är mycket dålig!
Skogsindustrierna hävdar att skogsbruket följer skogslagstiftningen. Men med en så svag lagstiftning och obefintlig kontroll kan man fråga sig hur det ens är möjligt att åka fast. Att bli fälld för brott mot Skogsvårdslagen är som att snubbla på en dammtuss.
Skulle det handla om någon annan verksamhet, en med en striktare miljölagstiftning att förhålla sig till och tätare kontroller, skulle verksamhetsutövaren sannolikt riskera näringsförbud.
Det är i sammanhanget värt att understryka att det mycket ofta är den ideella naturvården som uppmärksammar lagöverträdelserna. Skogsbolagen vill dock sällan själva medge felen. De vill kalla det ”misstag” och hugga vidare.
När det gäller skydd av skog är det den produktiva skogsmarken, den del av skogsmarken som är av störst vikt för skogsproduktion och även för biologisk mångfald, som är extra viktig. Den lågproduktiva skogsmarken är å andra sidan svårare att återbeskoga och har oftast mycket låg skogsvolym, klena träd, glesa bestånd osv. Artrikedomen är generellt också lägre i dessa skogar.
Lågproduktiv skogsmark utgör hela 61,8 procent av skogsägarnas frivilliga skydd. Mer än hälften är alltså sådant som skogsbruket sannolikt skulle rata på grund av låg virkesproduktion.
Kvar återstår 38,2 procent av deras skydd. Av denna del är 10,6 procent så kallad hänsynsytor. Hänsynsytor är småfläckar med träd som lämnats ute på hyggen och smala trädremsor längs vattendrag med jämförelsevis lågt värde för biologisk mångfald. Till sist återstår 5,8 procent av den totala produktiva skogsmarken, som i någon mening kan jämföras med de 5,9 procent som staten skyddat.
Skogsindustriernas påstående om att ”landets skogsägare på frivillig väg skyddat arealer som är större än statens reservat” kan därmed ifrågasättas. Det är viktigt att jämföra samma saker.
I en debatt där den ena parten inte vill diskutera ämnet utifrån verkligheten är det svårt att komma framåt. Med bättre självinsikt hos skogsbruket skulle vi kunna bygga en samsyn om det rådande läget i de svenska skogarna och arbeta tillsammans med förbättringar. Idag saknas helt en gemensam syn på skogstillståndet och alla krav på ökad hänsyn motarbetas.
De skador på naturen som skogsbruket dagligen lämnar efter sig tar väldigt lång tid att läka och lejonparten av skogsmarken har redan i dag genomgått åtminstone en kalavverkning. Ofta med mycket dålig miljöhänsyn.
Även Skogsindustrierna borde oroa sig för utvecklingen i stället för att med svaga motargument försöka fäkta bort kritiken.
Jon Andersson, skogsekolog, Skydda skogens webbtjänst Skogsmonitor.se
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.