Regeringen gör för lite efter Lilla hjärtats död
Moderaterna: Barnets bästa måste väga tyngre än föräldrarnas rätt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-04-01
DEBATT. Det som hände Lilla Hjärtat får inte hända igen. En skyddslös treåring offrades i praktiken för att biologiska föräldrars rätt i svensk lagstiftning sattes framför barnets bästa.
Nu gör vi i riksdagen det som regeringen inte klarade: Vi stärker de fosterhemsplacerade barnens rättigheter på riktigt.
Kriget i Ukraina har på ett fruktansvärt sätt understrukit barns sårbarhet. Vi har självklart ett delansvar för att tillsammans med andra länder erbjuda skydd för de barn och unga som flyr.
Men vi bär hela ansvaret att förbättra skyddet för utsatta barn i Sverige här och nu.
Efter tragedin när Esmeralda, som Lilla Hjärtat egentligen hette, hittades död hos sin mamma har politiken äntligen vaknat. Från höger till vänster är vi i dag överens om att mer måste göras, för att förhindra att något liknande sker igen.
Nyligen lade regeringen fram sina förslag för att bättre skydda barn som befinner sig i samma situation som Lilla hjärtat gjorde. Vi välkomnade att regeringen till slut agerade i frågan.
Det har tagit nästan tio år sedan jag själv som socialförsäkringsminister tog initiativ som ledde fram till en utredning på området. Fram tills nu har väldigt lite hänt.
Problemet nu är att även det nya lagförslaget är helt otillräckligt. De brister som finns i tvångsvården av utsatta barn har en majoritet i riksdagen återkommande kritiserat, och socialminister Lena Hallengren lika återkommande ignorerat.
I somras tröttnade riksdagens socialutskott och tillsatte på Moderaternas initiativ en helt egen utredning, ledd av Anders Hagsgård, president för Hovrätten för Västra Sverige.
Strax efter invasionen av Ukraina lade han fram sin utredning: och svaret var att man kan förbättra skyddet för utsatta barn. Förslagen är nu ute på remiss, och mycket tyder på att regeringen än en gång kommer tvingas medge att det de ansåg var omöjligt, faktiskt var både möjligt och nödvändigt.
Det är första gången som Riksdagen agerar på det här viset mot regeringen, vilket vittnar om allvaret i frågan.
I grunden handlar skiljelinjen mellan Socialdemokraternas och Moderaternas förslag om på vems sida man ska stå i den konflikt som kan uppstå mellan utsatta barns rätt till en trygg uppväxt, och biologiska föräldrars rätt till sina barn.
Båda perspektiven är naturligtvis viktiga, men Moderaterna vill skifta balanspunkten i lagstiftningen så att det är barnets bästa som ska väga tyngst vid placering i familjehem och vid vårdnadsöverflyttning.
Med den förändringen skulle ett barn inte kunna flyttas ifrån ett välfungerande familjehem där barnet är rotat, om barnets långsiktiga trygghet och stabilitet kan bli lidande.
Moderaterna står därför bakom Hagsgårds förslag om att införa en helt ny grund för fortsatt vård av ett barn, som gäller de fall där det finns en risk för att ett barns hälsa eller utveckling skadas om till exempel fosterplaceringen upphör.
I just denna avgörande fråga är regeringens förslag helt otillräckligt eftersom det endast bekräftar den domstolspraxis som redan gäller – och som också gällde när Lilla hjärtats biologiska föräldrar fick tillbaka vårdnaden.
I stället bör barnets bästa tydligt stärkas i förhållande till vad som gäller idag – precis som Hagsgård föreslår.
Moderaterna vill dessutom se andra skärpningar av den nya lagstiftningen:
- Regeringen hävdar att det som faktiskt hade kunnat rädda Lilla Hjärtat – att ett krav på att drogtest före umgänge eller omprövning nu införs. Men det stämmer inte. Regeringens förslag ger socialnämnder ”möjlighet” att kräva drogtest. Det borde vara obligatoriskt med drogtest vid LVU.
- Även förslaget att socialnämnden ska följa upp barnets situation i sex månader efter att det återkommit till sina biologiska föräldrar är otillräckligt. Med tanke på hur allvarliga missförhållandena måste vara för att tvångsvård ska sättas in, krävs övervakning i minst ett år efter flytt.
- Vårdnadsöverflyttning av placerade barn och unga, tillhör de svåraste och mest ingripande åtgärder som samhället kan ta till. Därför krävs också särskild kompetens hos dem som ska fatta dessa beslut. Moderaterna vill att det ansvaret flyttas till särskilda domstolar, både för att garantera rättssäkerhet och för att se till att målet om barnets bästa verkligen uppfylls.
I samtliga dessa frågor borde det finnas goda förutsättningar för bred politisk enighet över partigränserna. Men det kräver prestigelöshet. Den prestigelösheten har inte socialminister Lena Hallengren visat.
Vi är tacksamma för att så många i riksdagen lyssnade till vårt initiativ och flertalet barnrättsorganisationers vädjan, och var beredda att agera. Det tunna lagförslag som regeringen har lagt fram kan alltså snart förbättras.
Allra senast efter en borgerlig valseger kan fosterhemsplacerade barn få det skydd de förtjänar. Det vore inte en dag för tidigt.
Ulf Kristersson, partiledare Moderaterna
Camilla Waltersson Grönvall, socialpolitisk talesperson Moderaterna
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.