Migrationen har lett till ökad antisemitism
KD: De som inte ser det är en del av problemet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2021-03-28 | Publicerad 2021-03-27
DEBATT. ”De hatar Israel, därför hatar de judar”.
Så lyder ett av vittnesmål från ett barn som citeras i Mirjam Katzins rapport, ”Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap” som handlar om antisemitism och det judiska minoritetskapet i Malmös förskolor, skolor, gymnasier och vuxenutbildning.
En mörk men viktig läsning.
Antisemitismen i Malmö har två viktiga komponenter. Dels handlar det om Socialdemokraternas acceptans och kapitulation inför dess framväxt de senaste decennierna. Det förkroppsligades av tidigare kommunalrådet Ilmar Reepalu, som menade att ”judiska individer och församlingen” måste ta ansvar för den utbredda antisemitismen.
Men det är ofrånkomligen så att stadens antisemitism står i samklang med den stora minoritet från muslimska länder som invandrat till Malmö.
Det är därför personer som inte ens hunnit bli tonåringar skriker antisemitiska glåpord till judiska småbarn.
Antisemitism finns till höger och till vänster. Det är ett gift som förpestar alltför många samhällen och det har länge funnits även i vårt land.
Men det måste poängteras att den extrema ökning av antisemitism vi ser i Sverige till del kan kopplas till den migrationspolitik som bedrivits de senaste decennierna. Det behöver sägas för att problemet överhuvudtaget ska kunna bekämpas. Politiker som än i dag vägrar att prata om antisemitismens orsaker är en del av problemet.
Som kristdemokrater talar vi gärna om föräldraansvaret för barn som hamnat snett och begår brott. Den diskussionen blir betydligt svårare när hatet aktivt lärs ut av föräldrarna.
Berättelsen om antisemitismen i Malmö är ett av de värsta exemplen på vad som händer när en stor invandring kombineras med en integrationspolitik som präglas av kulturrelativism och en låt gå-inställning.
När det dessutom har underbyggts av stadens styrande parti är resultatet på det sättet inte överraskande.
Kraftfulla åtgärder hade behövts för länge sedan men därför är det angeläget att åtminstone börja nu.
Utländsk finansiering av moskéer måste stoppas. Att stora pengar kunnat flöda in från länder som Qatar, Saudiarabien och Turkiet innebär att dessa länder kan kontrollera vilken lära som lärs ut. På så sätt begränsas svenska muslimer som får svårare att bryta sig loss från negativt inflytande.
Vi måste också strypa de statliga bidragen som forslat ut till islamistiska organisationer.
Regeringen fortsätter skjuta upp att införa demokratikrav för bidrag till civilsamhället för att hindra att offentliga medel hamnar i händerna på extremistiska organisationer som motarbetar det demokratiska styrelseskicket, som diskriminerar, bryter mot grundläggande fri- och rättigheter eller rättfärdigar och främjar sådant beteende.
Det är ingen naturlag att människor i hög grad måste fortsätta hysa dessa antisemitiska föreställningar. Men Sverige har inte gjort ett ärligt försök för att bryta ned de strukturer som tillåtit dess fortlevnad.
Ovan åtgärder tillhör de lätta som det borde råda bred politisk enighet kring. Att vända utvecklingen kommer vara svårt och skolan har en viktig men nästintill omöjligt uppdrag att vara grindvakt mot extremism som oroväckande tidigt slår rot i barn och konvertera dessa in i samhällsgemenskapen.
Men låt oss åtminstone börja med det enkla.
Även om judars trygghet i Malmö inte alltid varit angeläget för Socialdemokraterna, så är det viktigt för Sverige. Det som pågår i staden måste upphöra. Judiskt liv ska värnas. Judiska barn ska kunna ha en normal skolgång, fri från hat och hot.
Ebba Busch, partiledare (KD)
Sofia Damm, riksdagsledamot Skåne läns södra och integrationspolitisk talesperson (KD)
Michael Anefur, riksdagsledamot Skåne läns västra (KD)
Tuve Skånberg, riksdagsledamot Skåne läns norra och östra (KD)
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.