Så sätter vi stopp för våldet mot äldre
Debattören: Vi behöver starkare lagstiftning och bättre statistik om övergreppen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-06-19
DEBATT. Den 15 juni inträffade FN:s Världsdag om våld och övergrepp mot äldre. Denna dag uppmärksammar varje år ett dolt och tabubelagt samhällsproblem som är så omfattande att det kan räknas som ett folkhälsoproblem. Trots detta passerade dagen ganska obemärkt i det svenska nyhetsflödet.
Äldres utsatthet för våld och övergrepp kan ta sig olika uttryck. Vanligt förekommande är försummelser av olika slag, exempelvis slarv från äldreomsorgen med läkemedelsbehandling, hygien och mat. Men också sådant som hot och trakasserier samt fysiskt och ekonomiskt våld från närstående.
I vissa studier från Sverige uppger cirka 15 procent att de har blivit utsatta för någon typ av övergrepp efter 65-årsdagen. I fjol sökte 2 516 äldre (det vill säga personer som är över 65 år gamla), hjälp hos landets Brottsofferjourer. 1 676 hjälpsökande var kvinnor, 840 var män. Den tragik som ligger bakom dessa siffror måste nu tas på största allvar i det fortsatta arbetet. Allt annat än nolltolerans mot våld och övergrepp mot äldre är oacceptabelt i ett rättssamhälle.
Forskning pekar på att våld och övergrepp oftast sker i hemmet. Vi vet att både äldre kvinnor och män utsätts men att våldet mot kvinnor är grövre, mer upprepat och får allvarligare konsekvenser. Vi vet också att gruppen äldre över 80 år löper två till tre gånger så hög risk att utsättas för våld. Och äldre med störst vård- och omsorgsbehov är den grupp som löper störst risk att utsättas.
Många som utsätts känner skam och skuld och anmäler därför sällan det inträffade eller kontaktar polisen. Brottsförebyggande rådet (Brå) har uppskattat att 80 procent av våld i nära relationer aldrig anmäls. I synnerhet gäller det kvinnor som ofta står i beroendeställning till förövaren. Varje år dödas fjorton kvinnor och fyra män av en nuvarande eller tidigare partner.
Bristande kunskap och ålderdiskriminerande föreställningar präglar inte sällan uppfattningen om det våld som äldre utsätts för. Bilden av att de är snälla och svaga gör det svårt att samtidigt föreställa sig att någon kan slå en äldre person eller att äldre själva slår äldre. Kunskap om våldets omfattning och orsaker är avgörande för hur våldet ska bekämpas. Lika viktigt är ett fungerande samarbete mellan samhällets olika aktörer som möter brottsoffren.
Yrkesgrupper som arbetar med äldre måste därför få mer utbildning och rutiner för hur man upptäcker våld mellan äldre och hur man ska agera när det upptäcks. Tidigare studier visar att merparten av de anställda inom äldreomsorgen har gjort denna upptäckt men i många fall saknat mod och kunskap om hur man rapporterar övergreppen.
Socialstyrelsen anser att det är kommunernas skyldighet att bekämpa våld mot äldre samtidigt som de flesta kommuner saknar handlingsplaner för hur de ska ta sig an dessa problem; trots att ansvaret för att upptäcka och åtgärda problemen faller tungt på äldreomsorgen.
Men det behövs också andra förbättringar. Som att få på plats en lagstiftning som både stärker skyddet för brottsoffren och gör det obligatoriskt för alla som arbetar inom äldreomsorgen och socialtjänsten att anmäla misstanke om våld mot äldre. Skall nolltolerans gälla, behövs också betydligt bättre statistik om övergreppen mot äldre. Och detta måste göras nu. Inte sen.
Jöran Rubensson
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.