M pratar krig – och hoppas locka väljare
Ex-ministern: Ett omoraliskt politiskt spel för att behålla makten
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2024-01-18
DEBATT. Vad är det regeringen vet som vi inte vet? frågar professor Peter Wallensten, internationellt erkänd fredsforskare. Underförstått: vad är det som nyligen hänt i närområdet som motiverar krigsretoriken?
Svaren har uteblivit. Vad är det då som ligger bakom dessa hotbilder, att Sverige kan vara i krig när som helst och det gäller att skynda på och bunkra sardiner i skafferiet och framför allt ösa ofantliga penningsummor på militären?
Att höga officerare eldar på – med ÖB i spetsen klädd i kamouflageuniform för att när som helst kunna springa ut och gömma sig i buskarna – är inte förvånande. Så har det alltid varit också under det kalla krigets dagar. Minns till exempel den militära hetsretoriken i samband med de påstådda ubåtskränkningarna på 80- och 90-talet.
Dagens ÖB tycks ha särskilt svårt att hålla sig till sin roll - militär, inte agitator.
Men hur var det nu – var inte huvudargumentet för Nato att medlemskapet skulle minska krigsrisken för Sverige? Nato skulle göra ett ryskt enskilt angrepp på Sverige än mindre sannolikt än det redan var. Och Natos kärnvapenparaply och den nukleära avskräckningen skulle till sist förhindra ett europeiskt storkrig där också Sverige skulle dras in.
Tesen kunde bestridas men var inte orimlig och den marknadsfördes ivrigt av alla anslutningspartier – och det var ju nästan alla.
Men nu verkar som om Nato inte längre finns med i Kristerssons upphetsade hotbilder. Nato eller inte Nato, det spelar ingen roll, vi måste inställa oss på krig här i Sverige.
Vad är det då som hänt? Svaret ska nog inte sökas i en häpnadsväckande omvärldsanalys eller en omvärdering av Natomedlemskapet utan snarare i de inhemska opinionsundersökningarna som alla visar en kraftig tillbakagång för Moderaterna och Kristersson.
Det är otrevliga siffror för M och det lätt att föreställa sig att den moderata inre kretsen under helgerna grubblat på hur tappet skall tas igen. Och då ter sig Sälenföreställningen politiskt logisk; Folk och försvar är en utmärkt scen för politiska utspel just för att den låtsas vara opolitisk.
Sverigedemokraterna kör sin fascistoida kampanj om den inre fienden, invandrarna, som hotar hela samhället. Vad är då mer logiskt än att Moderaterna tar fram den yttre fienden som vill krossa hela svenskheten med kulturkanon och allt?
Här finns alla ingredienser som kan vädja till den gamla högern som fortfarande finns: Ryssland, ärkefienden, hot om krig, militären i högsätet, var redo, patriotism av klassiskt slag, dö för ditt land, Sven Duva.
Det kan, hoppas Kristersson, stadga upp partiet, kanske ta tillbaka väljare från SD, väljare som tycker att det yttre hotet kanske är farligare än det inre och i alla händelser göra SD något mindre dominerande i den politiska opinionsbildningen.
Observera SD:s långa tystnad – och när Åkesson till sist öppnar munnen är det för att föra tillbaka uppmärksamheten till invandrarfrågan. Här är jag, ropar han, glöm inte den inre fienden.
Att spela med hot om krig som en del i den politiska opinionskampen är omoraliskt men vem är förvånad? Moderaterna har redan visat att de beredda till vad som helst bara de förblir vid makten.
Det är kanske inte heller verkningslöst. Kombinerat med löften om skattesänkningar som, liksom försvarsmiljarderna, väl också får betalas med lån, kan kanske krigshoten lyfta Kristerssons parti.
Jag vill gärna hoppas att narraktigt politiska spel av detta slag inte ska löna sig. Men vi får se.
Carl Tham, fd ambassadör i Tyskland, fd minister (S)
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.