Populistiska politiker löser inte brottsvågen
Polisen Nadim Ghazale: Ni vägrar göra allt det som krävs
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-03-20
DEBATT. Brå-rapporten om socioekonomiska faktorers betydelse för brottsligheten har fått den politiska högern att visa sig från sin allra mest enfaldiga sida.
Den påminner i det avseendet väldigt mycket om den politiska vänsterns enfald, fast i motsatt mening: vänstern har under lång tid inte kunnat formulera någon annan orsak till brottsligheten än just socioekonomi.
Den som vägrar begripa att vägen till brottslighet består av ett stort, komplext orsakspaket där socioekonomi endast utgör en del kan omöjligt utgöra en del av lösningen eller bidra till att vända utvecklingen.
Denna enfald i viktiga kriminalpolitiska frågor går om och om och om hela tiden i politiken och debatten.
Ideologiskt marinerade personer dränkta i partipolitiska tanketunnor styrs av skygglappar och intressen. Därför kommer vi ingenstans. Samtidigt är det de som är makten, resten kan ni räkna ut själva.
Brottslighet är sannolikhet – ju fler riskfaktorer och sämre livsvillkor desto högre risk för kriminalitet.
För att minska risken behöver vi arbeta för att göra riskfaktorerna färre, livsvillkoren bättre och skyddsfaktorerna fler och starkare. Punkt.
Det arbetet pågår absolut ingenstans hos dem som bestämmer. Där är man endast intresserad av ideologisk kamp, populism och positionering.
Eller har jag missat de stora investeringarna på stärkandet av skyddsfaktorer och livsvillkor?
Var är satsningarna på mindre skolklasser? På fler resurslärare till barn med särskilda behov? Hur är det med investeringar i vårdens kapacitet och köerna att utreda barn med eventuella diagnoser eller missbruk?
Läxhjälp slopas för man klarar uppenbarligen inte av att skilja på bidragsfuskare och ideella som faktiskt hjälper barn. Inte heller kan man skilja på en fungerande och en trasig fritidsgård. Det är enklare att kasta alla över samma kant.
Socialtjänstens struktur är så förvirrande att inte ens de som jobbar där kan förklara den, hur ska då folk i behov av hjälp eller stöd förstå? När inte ens människorna som söker hjälp kan få hjälp, hur ska vi ens tro att vi kan rädda resten som varken kan eller vill?
Vi har haft en oroande utveckling med den grova kriminaliteten i många år. Det har medfört satsningar på straffliknande insatser men det räcker inte för att vända på något.
Mer av samma kommer inte vända utvecklingen är en populär sägning. Det är sant, och mer av sämre kommer knappast göra det heller.
Att försämra livsvillkoren ytterligare för dem som har det tuffast kommer inte göra något bättre. Övervaka, fängsla, visitera. Drönare, poliser, fängelser. Där ser vi ekonomiska satsningar och lagförändringar. Det är bra för det behövs, också.
Men snälla: det får inte stanna där. Problematiken måste bekämpas från fler håll.
En annan populär grej är att blicka mot Danmark. Vi behöver danska metoder för att lösa svenska brott, säger statsminister Ulf Kristersson.
Ja, visst. Men man tittar enbart på en del av hela den danska modellen.
Den danske kriminologen David Sausdal menar att vi i Sverige har varit selektiva. Han medger att Danmark varit bättre på att hantera gängkriminaliteten men lyfter fram hela paketet som orsak till framgången.
Både de straffliknande insatserna och de sociala insatserna.
Men han säger också att om han skulle utvärdera så är de straffliknande insatserna minst effektiva. Att jobba med sociala insatser för att förbättra livssituationen i utsatta områden är det som gett både högre uppklarningsprocent och brottsförebyggande effekt.
Ingen direkt skräll för oss som jobbar med det, men kanske lite av chock för arga och rädda människor som blir enkla beten för ensidiga lösningar.
Nadim Ghazale, polis, föreläsare, skribent och författare till boken ”från flykting till hela Sveriges polis”
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.