Nej, våra danska lagar biter inte mot gängen
Tidigare gängmedlem: Kära svenskar, att kopiera Danmark är fel väg att gå
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-03-12
DEBATT. I danska medier har vi kunnat läsa om att politikerna i Sverige vill kopiera de danska speciallagarna mot gängkriminalitet, bandepakkerne, för att få stopp på gängkonflikterna och skjutningarna i Sverige.
Kära svenskar, glöm det, de kommer inte att hjälpa!
Först och främst är det viktigt för mig att påpeka att jag fullt ut förstår den svenska debatten och diskussionerna kring vad man kan göra för att minska den våldsamma brottsligheten som härjar.
Men som tidigare gängmedlem från Danmark vill jag ge mitt syn på den danska lösningen, bandepakken.
Jag är absolut inte motståndare till att kriminella ställs till svar för vad de har gjort. Tvärtom. Därför är jag på inget sätt emot att man straffar skyldiga, och inte heller att man diskuterar om högre straff fungerar. För om det skulle fungera, så är det ett legitimt sätt att minska brottsligheten.
I Danmark har vi haft tre omgångar bandepakker, som bland annat har inneburit dubblerat straff för personfarlig brottslighet i gängkonflikter, samt en 50-procentig höjning av straff för våldshandlingar som begås som en del av gängkonflikter på allmän plats.
En del av dessa åtgärder infördes i Danmark med argumentet att de skulle bekämpa gängen och skapa större trygghet för den gemene dansken på allmän plats.
Men ingen av dessa regelskärpningar har haft någon avskräckande effekt på gängmiljön i Danmark.
Bandepakke 1, som bland annat innehöll dubbelt straff, kom 2009 strax efter att en större konflikt bland mc-gäng och andra kriminella eskalerade i Danmark.
Under denna konflikt såg vi många skjutningar, till exempel 76 skjutningar 2008 och 67 skjutningar 2009, samma år som bandepakke 1 lanserades.
Därefter kom Bandepakke 2 år 2014 och det tredje paketet 2017 där det blev möjligt att höja straffet för våldshandlingar på allmän plats med 50 procent.
Trots införandet av de tre paketen med lagskärpningar hade Danmark 2017 det högsta antalet gängrelaterade skjutningar på allmän plats hittills, 87 stycken.
Man kan alltså fråga sig om de högre straffen har haft en avskräckande effekt på gängen när det gäller deras vilja att ta till våld? Siffrorna talar sitt tydliga språk.
Dessutom är min erfarenhet som tidigare gängmedlem att människor i den här miljön på inget sätt slutar använda våld på grund av det potentiella straff de skulle kunna få om de blev gripna.
Samtidigt såg vi under 2020 inte mindre än 16 gängrelaterade mord i Danmark, vilket är det högsta antalet under ett år någonsin. Återigen kan vi fråga oss själva om de hårdare straffen har haft en förebyggande effekt?
När vi jämför antalet mord från 2020 med siffrorna från 2009 och framåt så var det fler gängrelaterade mord 2020 än 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014 sammanlagt.
Alltså har de hårdare straffen i bandepakkerne inte lett till färre skjutningar eller mord över tid, tvärtom.
Det man måste förstå är att de destruktiva gängmiljöerna bygger på våldskapital. Alltså den enskilde gängmedlemmens förmåga och vilja att utöva våld.
Våldet är på många sätt en avgörande faktor i gängidentiteten. Därför är det en utopi att tro att man kan stoppa ett fenomen genom att straffa dessa personer för deras avgörande identitetsmarkör. Det kommer inte att ske.
Man måste i stället ha sitt primära fokus på det förebyggande arbetet.
Vi vet att gängmedlemmar oftast kommer från socialt utsatta områden och hemförhållanden. Gängens näringskedja bygger med andra ord på tillgång till de mest sårbara medborgarna.
Därför är det avgörande att ha sitt fokus på förebyggande insatser, särskilt från en så tidig ålder som möjligt.
Tyvärr har vi misslyckats i Danmark.
När jag var aktivt gängmedlem från 2012 och tre år framåt såg jag många sårbara barn med början till ett kriminellt beteende.
Samma barn glömdes bort när de skärpta lagarna togs fram, och i dag är det dessa personer som härjar i den kriminella miljön i Danmark.
Jag hoppas därför att Sverige stänger dörren till de populistiska danska bandepakkerne och i stället vänder sig till experter på det kriminologiska, sociologiska och psykologiska området för att inrätta en svensk förebyggande modell för att bryta näringskedjan till gängen.
Iman Azamigilan, dansk gängmedlem mellan 2012 och 2015. I dag utbildad socialrådgivare och kandidatstuderande i socialt arbete.
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.