Bilbranschen tar inte sitt ansvar

Han heter Hans och bor i Hjo. Man kunde tro att bekymren med hans nya Mercedes är saxade ur Grönköpings Veckoblad, men tyvärr, de är på riktigt.

Hans köpte sin Mercedes för att han ville ha det bästa. Den nya bilen kördes hem från handlaren i Skövde i september men har stått i garaget mest hela vintern.

Så en dag var batteriet urladdat, ljuset hade blivit glömt påslaget.

Fram med batteriladdaren, men när batteriet var fullt började problemen. Bilens hela elektroniksystem var utslaget.

Nåja, tänkte Hans när han hörde att reparationen skulle gå på cirka 13 000 kronor. Bilen är ju ny, den har ju garanti.

Men icke! ”Handhavandefel” sa Mercedes och sa att Hans borde ha kopplat bort batteripolerna innan han började ladda.

Nämen, sa Hans. Det står det inget om i instruktionsboken.

Då har du förväxlat plus och minus när du laddade, sa Mercedes.

Nämen, sa Hans, då borde ju batteriet ha tagit skada.

Då har du laddat med 24 volt, sa Mercedesrepresentanten lika myndigt som någonsin.

Nämen, sa Hans, då borde ju också batteriet ha tagit skada.

Fel har du gjort i alla fall. Och vi tänker inte stå för kostnaden, sa Mercedes.

Jag ringde till Mercedes informationschef Sverker Dahl och frågade om inte Mercedes trots allt har ett ansvar för den utslagna elektroniken, men inte alls, sa Dahl.

När det var som kallast i februari ringde en Mercedesägare från Överkalix och beklagade sig över att han aldrig fick upp värmen i sin nya dieselmersa.

Han sa samma sak som Hans: – Man tror att man köper det bästa men det här är tamejfan den sämsta bil jag har haft, och det är min trettionde bil! Han hade försökt allt men fått samma kalla hand av Mercedes som olycksbrodern i Hjo.

Några andra som blivit grundlurade är alla olyckliga Volvoägare. Det ringer eller mejlar minst ett par varje vecka.

För en tid sedan ringde Peggy och Leffe från Norrtälje. Deras V70 hade alltid varit så slö och nu visade det sig att den bara gick på fyra cylindrar. Men att få Volvo att ta på sig felet visade sig svårt.

– Den har aldrig gått riktigt bra, sa Leffe i telefon.

Till slut gick Volvohandlaren i Norrtälje med på att byta motor, men den nya läckte olja som ett såll. Att få läckorna tätade var lika svårt som att få gehör för den gamla motorns krämpor.

Till slut tog verkstaden in bilen för att täta oljeläckaget, men den läckte lika mycket ändå! Det var då Leffe ringde.

Jag tog kontakt med Volvos informationsavdelning i Göteborg och när pressansvarige Bo Larsen hörde av sig efter ett par dar var hans kommentar: Ni känner ju varandra! Som om det skulle misstänkliggöra Leffe och hans problem.

Norrtälje är en liten stad där alla känner alla. Och problemen med döda cylindrar och läckande olja är inte mindre för att jag råkar bo där.

En massa människor lägger ner en kvarts miljon på en bil. Varje år köper 150 000 svenskar bilar i den prisklassen eller över och utgår från att bilen ska fungera. Och om den skulle få några problem finns ju alltid garantin.

Men bilarna har ofta problem och handlarna visar en sällsynt nonchalans.

Jag tycker synd om folk som köper en ny bil. De tar en risk att råka i händerna på ohederliga handlare och importörer.

Jag säger inte att Volvo är ett oärligt företag. Tvärtom, jag känner många på Volvo och de har en hängivenhet och en uppriktighet som lovar gott.

Men det finns också många som inte gör sitt jobb. De maskar, slarvar, skiter i allt, bluffar, ljuger, slingrar sig.

Bilarna är slarvigt hopskruvade, fungerar inte, går sönder men handlaren/importören/tillverkaren tar inte sitt ansvar för att reda upp situationen.

Både Hans och Leffe har betalat över en kvarts miljon för sina bilar.

De har inte haft annat än problem och de har sällskap av tiotusentals andra lika olyckliga bilägare.

När ska bilbranschen börja ta ansvar för bilar som inte håller måttet?

Robert Collin