Mercedes överstyrd - Lexus ombytlig

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-02-28

...och Volvo perfekt i halka

Volvo XC90 tar sig fram där andra får problem. Men Lexus kör vilse på den svenska vintervägen, för långt bort från soliga Kalifornien.

Mercedes är konsekvent överstyrd och aningen svår att behärska medan Volvo är nästan neutral med lätt dragning åt understyrning. Volvo är den perfekta bilen i halka.

På en högfartssträcka med bred norrländsk landsväg imponerar Volvo än mer med total harmoni även i riktigt höga hastigheter på isgatan. Här kör jag tjugo kilometer i timmen långsammare med Mercedes, och är ändå nervös. Jag saknar kontroll, det känns som om chassit lever ett liv där nere vid vägen och karossen där jag sitter ett annat.

Jämbördiga småjeepar

Lexus går lika fort som Mercedes, men på konstant sladd med framhjulen som alltid måste tvingas in i kurvan.

De fyra mindre bilarna är rätt jämbördiga på den vägtypen. De är lite mer nervösa med sina kortare axelavstånd, men man har kontroll.

Den här kvällen är det älgstek och mandelpotatis på Base Camp, både älg och potatis kommer från trakten.

Volvo imponerar med värme

Torsdag morgon slutförs värmetesterna. Volvo imponerar igen, snabbast av alla, men ingen bil faller ur helt. Här har det verkligen hänt saker de senaste tio åren. När det är tjugo grader i brösthöjd i framsätet är det nästan lika varmt på samma höjd där bak, och de flesta har hyfsad värme även vid golvet bak.

Efter frukost tankar vi hos Åke på Preem, och kör upp till isbanan på Gåraträsksjön.

Banan med en del snö på isen och knappt några vallar eftersom det inte snöat så mycket sen blidvädret en vecka tidigare har en 600 meter lång raka där man kommer upp i 140 km/tim med de snabbaste bilarna. Sen är det kurvor med mjuka böjar där vi känner bilarnas balans.

Lexus envisas med att gå rakt fram medan Honda och Suzuki är lätta att ställa upp med fina lugna bakvagnssladdar. Volvo går precis dit man vill och visar att ett kraftfullt gaspådrag ger just den överstyrning man vill ha för att ta kurvan som en yvig rallyförare.

Kia har ett antisladdsystem som är 100 procent programmerat för att hjälpa en osäker förare. Det funkar mycket bra, släpp gasen snabbt när det känns osäkert i kurvan, och bilen styr själv utan minsta sladd.

Med bränd koppling får Kia vila

Men rolig är inte Kia, och med den till hälften uppbrända kopplingen får den stå övergiven större delen av tiden på sjöisen.

Strax innan vi ska avsluta och köra ner till Utposten för lunch börjar XC90 läcka kylarvätska.

Hittar inte läckan, men fyller på sjövatten och tar oss ner till Norråkers Mekaniska.

Micke på verkstan upptäcker att ett rör som har med avgassystemet att göra har bränt hål på en slang i kylsystemet, och det är så trångt, där mellan motorn och torpedväggen att han inte kan göra ens en provisorisk tätning.

Vi lämnar Volvon i byn och kör söderut.

När vi kommer hem efter midnatt har vi kört över 150 mil, inte en kilometer på barmark, inte ett ögonblick i plusgrader.

Det har varit ett riktigt vintertest. Vi skiljde inte pojkarna från männen, men nog hittade vi skillnader mellan stadsjeeparna.

Läs också:

Robert Collin

Följ ämnen i artikeln