Volvo S40/V40 - Bättre, men inte Volvokvalitet

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2002-01-31

Kalle: En bra bil, helt enkelt

1995 lanserades S40/V40 och Volvo höll andan.

De tidigare holländska modellerna hade inte rosat marknaden och det började illa även för S40/V40.

Kalle Sjögren köpte sin S40 hösten 1999:  Bra bil, helt enkelt .

Kritiken i pressen var massiv efter första provkörningen: träiga motorer, diffus växellåda, hög bullernivå, svajig styrning. Men Volvo tog krafttag och fick bukt med barnsjukdomarna. Resultatet: en bil som är bättre än någon annan av Volvos tidigare ”holländare”, vilket i och för sig inte säger så mycket. Bristerna är ofta av elektrisk art.

Att köra: 1,8- och 2,0-litersmotorerna är tämligen olustiga apparater som inte trivs på högre varvtal. Ihop med en halvdan växellåda blir det inte mycket till körkänsla att skryta över. Vägegenskaperna är annars trivsamma, S40/V40 rullar stabilt med lagom understyrd balans i böjarna. Bra köregenskaper vintertid.

Att äga: Bortsett från kvalitetsbristerna (om det nu går att bortse från sånt) är S40/V40 bra att äga – det är ju en Volvo med allt vad det innebär. Totalekonomin är en av S40/V40:s starkaste punkter.

Komfort: Mycket bra med undantag för ljudnivån. Från början hade modellen en inbyggd resonans som störde. En svängningsdämpare monterades och resonansen eliminerades, men trots det är ljudnivån i högsta laget eftersom mycket vägljud letar sig in. Fjädringen är väl avvägd och sväljer gropar och gupp effektivt.

Utrymmen: Kombin kan duga för den lilla familjen. Sedanversionen passar bättre åt singeln eller killen och tjejen utan barn – eller varför inte paret med utflugna ungar. Baksätet är relativt lågt och instängt.

Säkerhet: Utan tvekan starkaste argumentet för S40/V40. En av de säkraste bilarna i sin klass med högvis av säkerhetshöjande utrustning.

Känsla: Ombonad och snygg interiör med modern och väl fungerande layout höjer bilkänslan. Fina vägegenskaper och nätt format är andra ljuspunkter som uppskattas bakom ratten. Den halvsaggiga mekaniken drar dock ner helhetsintrycket. Det som förtar känslan allra mest är ändå den bitvis skrala kvalitén – S40/V40 är utan tvekan en överreklamerad begagnatbil.

VOLVO-SPECIAL

Staffan Borglund (-)

Följ ämnen i artikeln