Stor racing – i liten skala

Uppdaterad 2012-11-06 | Publicerad 2007-04-02

I Limmared körs bilbaneracing på högvarv

Säg ”Limmared” till en miniracingfantast och han svarar direkt ”Lasse Svensson”. Ty Lasse har inte bara en fantastisk Scalextricbana utan är också en eldsjäl i Märklin Sprint-klubben.

Allt började 1963, när Lasse och hans bror åkte skidor i den berömda ”dödsbacken”, strax utanför Gislaved.

– Backen var egentligen inte så brant, men full av sten och stubbar. Därför bar det sig inte bättre än att Bertil bröt ett ben.

Pappan tyckte synd om den gipsade 13-åringen och beställde en bilbana per postorder. Lasse var då tio år och tog hem det stora paketet från posten på sin lilla cykel.

- Jag höll på att tappa paketet redan vid första pedaltaget, men då kom min skolfröken förbi och band fast kartongen.

Köpte tillbaka banan

Sedan är också Lasse fastbunden i miniracinghobbyn. Ty trots att bröderna sålde banan när Lasse var femton år fanns ändå intresset kvar. Och när han i 40-årsåldern köpte tillbaka den gamla banan brast alla fördämningar. Mer och mer bilar, banor och tillbehör köptes in.

Men inget går upp mot den investering som gjordes för fem år sedan: ett två gånger tre meter stort bilbanediorama, alltså en racerbana i ett landskap med människor och hus.

– Jag satte in en köpesannons. Ville ha lite mer Scalextricgrejer. En kille i Strängnäs ringde, han ville sälja det här. Jag kunde bara inte låta bli att köpa, förklarar Lasse med ett brett leende.

Banan byggdes i slutet på 1980-talet, men är nästan bara uppbyggd av Scalextricdelar från 1960-talet. På den tiden hämtade Scalextric mycket inspiration från Goodwoodbanan, som inte låg speciellt långt från fabriken. Därför sålde man naturligtvis också en ”Goodwoodchikan”. För att skapa rätt stämning innehöll kitet inte bara bandelar utan även oljetunnor och halmbalar.

Men Lasses miniracingliv handlar ju inte bara om brittiska Scalextric, utan lika mycket om tyska Märklin, vars bilbanor hette Märklin Sprint. Och som medlem i världens största Märklin Sprint-klubb är han automatiskt också med i Sveriges största bilbaneklubb, med ca 250 medlemmar.

50 meter lång bana

Förutom att medlemmarna hjälper varandra med reservdelar och tips, så rejsar man också mot varandra under den årliga klubbtävlingen.

– Då bygger vi upp en 50 meter lång bana med sex spår.

Tävlingen börjar klockan 12 på dagen och håller på till klockan fyra eller fem på natten, då är alla utslagningsheat och finaler slutförda i samtliga klasser. Vinnaren får ära och berömmelse och vissa år även en plakett. Men egentligen är det ingen som bryr sig. Det viktigaste är att alla har kul.

Slog igenom på 1950-talet - dog när dataspelen kom

Bosse Andersson (bildoktorn@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln