Nej, handsfree löser inga problem i trafiken

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-26

Kravet på handsfree när bilförare pratar i mobiltelefon är lika populistiskt som okunnigt. Jag har skrivit nyhetsartiklar och krönikor i ämnet och jag har suttit i Rapports morgonsoffa och diskuterat med en förbudskrävande riksdagsman.

Och varje gång kommer det högvis med e-post från läsare som anser att jag har fel när jag inte ställer mig på förbudsivrarnas sida. För de har ju sett med egna ögon hur bilen framför börjat vingla, och sen sett nallen i örat på föraren.

Och de talar av alldeles egen personlig övertygelse, för de har själva svårt att köra och prata i telefon samtidigt.

Och alla tror att det är för att de släpper ratten med ena handen som de blir odugliga bilister.

Jag har själv släppt ratten med ena handen och petat mig i näsan utan att känna mig särskilt olämplig som bilförare.

Men det är klart, gräver man fram något riktigt äckligt ur näsborren och studerar det lite närmare flyttar man ju koncentrationen från bilkörningen till det nyss gjorda fyndet. Och då, men inte förrän då, kan det bli farligt på vägen.

Som vanligt handlar det om att föraren måste ha fokus på körningen.

Barn eller kompisar i bilen, byta kanal på stereon eller stoppa in en ny cd, tända en cigarrett, grubblerier om problem på jobbet eller i äktenskapet; det finns hur mycket som helst som kan ta uppmärksamhet från själva körningen. Det har det alltid funnits.

Den allra vanligaste olycksorsaken är just fokus på fel ställe. I stället för full koll på trafiken flyger tankarna långt, långt bort. Så kan det bli mitt i telefonsamtalet också.

Jämför med alla zombier man möter på gatan, stationen eller avgångshallen på flyget. De där som vandrar omkring med tom blick och pratar med hög röst rätt ut. De som skaffat handsfree till mobilen och som trots att de inte håller telefonen i handen sjunker in i ett tillstånd där ingen annan existerar utom de själva och den som är i andra ändan av telefonlinjen.

Nej, handsfree löser inga problem i trafiken.

Nu har Vägverket på regeringens uppdrag gjort en utredning och kommit fram till samma resultat.

Forskning som Vägverket gjort i Väg- och trafikinstitutets simulator i Linköping visar att koncentrationen hos telefonerande bilister minskar lika mycket vare sig föraren håller i luren eller pratar i handsfree, vilket är exakt vad jag alltid hävdat.

Men forskningen visar också att det faktiskt kan vara ÄNNU farligare att prata i handsfree än att hålla nallen i handen!

Det riktigt spännande är att förarna i simulatorn sänkte hastigheten när de höll telefon i handen men körde på i oförminskad fart när de pratade i handsfree!

Vägverket visar alltså att det är farligt att släppa koncentrationen från bilkörningen, och att telefonsamtalet är ännu farligare med handsfree än med nallen i handen.

Men populister i debatten kommer att envisas med att skrika på förbud, och de hänvisar gärna till alla andra länder som förbjuder telefoni bakom ratten med luren i handen.

Att även de besluten är fattade utan grund i saklig forskning tycks inte ändra saken.

Nu ska riksdagen med Vägverkets undersökning som grund besluta om ett eventuellt förbud.

Risken är att det blir krav på handsfree trots allt. Ett sådant krav är populistiskt väl förankrat och det bästa av allt: det belastar inte statens budget.

Att det sen inte påverkar trafiksäkerheten, det behöver varken okunniga politiker eller den lika okunniga mobben bry sig om.