Dricka vin och köra bil - normalt för fransmän

Resan till vinlandet i söder bjöd på okända vingårdar och fantastiska matupplevelser

Hustrun och jag bilade runt ett par dagar i Frankrike. För att äta gott, smaka på ostar och dricka vin.

Vi hade hittat ett hotell i Michelinguiden. Det låg vid landsvägen, National 5, tio mil från

Genève och hade en liten röd Michelingubbe i bokens marginal. Det betyder extra trivsamt och extra bra mat för priset.

Dubbelrummet på "Le Gourmet" kostade 65 euro och trerätters middagsmeny från 15 euro.

Vi kom fram vid nio, i senaste laget, men kocken, hotellets ägare, var förberedd.

Matsalen var full med gäster. En barnfamilj och ett par med det lilla barnbarnet, annars var det mest lite övre medelålders par.

Menyn för 22 euro lockade, och maten var underbar: Först en liten aptitretare. Sen en regional specialitet, murklor i gräddsås spetsad med det lokala gula starkvinet "vin jaune". Det var bland det bästa vi ätit.

Sen kom en bäckforell med en bit fläsk, inte särskilt regionalt, det där med fläsket, men modernt kanske.

Sist en glass.

Runt omkring åt och drack gästerna. Mycket mat och inte bara en flaska vin utan även något före och något att smälta maten med.

Nästa morgon var det märkvärdigt stilla i matsalen. Jag frågade servitrisen om vi var sena eller tidiga.

- Vi har bara tre sällskap över natten, ni och två till.

Alla andra var middagsgäster och vad jag såg hade ingen tagit taxi hem, alla bilar var borta från parkeringen, och ingen hade chaufför med sig.

Den dagen körde vi en sväng i Jurabergen och hälsade på hos madame Perrin som tillverkar morbier- och comtéost.

Där åt vi lördagslunch och tog seden dit vi kom, vitt vin till förrätt och rött till maten.

Fast jag avböjde erbjudandet om en avec till kaffet.

Och vid middagen på hotellet kollade jag extra noga att ingen satt och smög med bara vatten till maten. Nej då, ingen risk i vinlandet Frankrike.

På söndagen körde vi runt i vindistriktet Arbois, ett av Frankrikes minsta, mest okända och definitivt kallaste.

Vi provade viner hos producenten Frederic Lornet. Ett par olika chardonnay utan likhet med de parfymerade och insmickrande motsvarigheterna man är van med, ett par olika lagrade savagnin (jo, det heter just så) och det dyra gula matlagningsvinet.

Vi provade, och hällde ut slattarna till vinbondens stora förvåning. Och så köpte vi med oss ett par kartonger av varje.

Vi körde vidare med hyrbilen, kom till den lilla staden Arbois som är centrum för vindistriktet och åt lunch på "La Balance".

Stället var typiskt modernt med konst på väggarna, men samtidigt brann det i järnspisen och de flesta gästerna var stora sällskap, hela familjen med mormor och morfar och alla barnen.

Kyparen föreslog "sommelierns val", fem olika regionala viner, ett till varje rätt, men vi nöjde oss med varsitt glas mousserande vin från trakten och en flaska vatten.

Fast det var vin i alla rätterna och den klassiska lokala varianten av coq au vin som stället var berömt för var lika god som vi hade hoppats.

Tuppen kom från grannområdet Bresse. Den hade först kokat sju timmar i chardonnay, den sista kvarten hade grytan spetsats med vin jaune.

Runt omkring åts gåslever, ostron, sniglar eller grodlår och vid de flesta borden stod fem glas vin uppradade framför varje gäst.

Några avslutade med en konjak, andra med en lokal marc, ett brännvin destillerat ur druvresterna från vintillverkningen.

Nu var jag verkligen nyfiken. Skulle gästerna promenera hem? Bodde de runt hörnet? Eller?

Nej, självklart tog de bilen.

Franska myndigheter oroas över rattfylleriet i landet. Men än så länge koncentreras ansträngningarna till de som är riktigt berusade. Polisen har kontroller när barer och dansställen stänger på natten.

Då handlar det inte om en halv flaska vin eller sommelierns fem glas, då är det rejäl fylla.

Och det är då fransmännen krockar med alléträd eller med mötande bilar.

Vinet till maten är det ingen som rör.

SIGNALER

Collin vet när det slår om