Sveket i Gislaved
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-03-23
Nedläggningen av Gislavedsfabriken är ett svek mot en hel bygd. 800 personer, många av dem gummiarbetare sedan generationer, ställs utan arbete. Andra som jobbar inom servicenäringarna runt omkring gummifabriken drabbas lika hårt och inom kort kommer företag att tvingas i konkurs.
Men det är inte det jag tänker skriva om. Nej, jag tänker skriva om tyska Continentals beslutsunderlag inför neDläggningen. Ett beslutsunderlag som visar på arrogans och total brist på kunskap om den svenska däckmarknaden.
Här i Sverige, och i resten av Norden, vill vi ha vinterdäck som fungerar på vårt typiska vinterväglag. Frosthalkan som är så förrädisk, framför allt höst och vår, och den hårdpackade snö som nästan liknar is och som täcker vägarna i större delen av de nordiska länderna från december till mars.
I resten av Europa är vintern på ett annat sätt. Där kommer det en decimeter snö på en timme, den ligger tung och blöt en kort tid men strax är den bortplogad och de sista snöresterna smälts bort av sol och salt i kombination.
Vinterdäcken i Europa byggs för att klara blöt nysnö men framför allt för att greppa bra på våt asfalt.
Det är två helt olika skolor. Och det märks i våra vinterdäcktester. Europadäcken är sliriga på is och packad snö, men ofta utmärkta på barmark.
Gång på gång försöker de multinationella däckjättarna marknadsföra sina Europadäck i Sverige men tack vare biltidningarnaS tester misslyckas de varje gång.
Därför tvingas de att utveckla speciella Norden-däck. Michelin, Goodyear, Bridgestone, Pirelli och de andra har däcktestare uppe i Lappland som jobbar på att utveckla däck som fungerar i kalla nord.
Men bara sällan, bara någon enstaka gång, lyckas de. För det mesta slirar de bort och kör vilse i vinternatten.
Förklaringen är enkel: De tar trots alla ansträngningar inte vårt speciella vinterföre på allvar.
De tror trots allt att de kan göra som vanligt. Att nordiska däck inte behöver skilja sig så mycket från de andra däcken.
Visst, i höstas vann Goodyear däcktestet, men det var ett undantag och hack i häl kom de ständiga vinnarna Gislaved och Nokian.
Gislaved och Nokian, etta och tvåa eller tvåa och etta år efter år sen evigheter.
Två småfabriker tar fram värdens bästa svenska vinterdäck år efter år.
Jag tycker att det är synnerligen märkvärdigt. Men tyskarna på Conti i Hannover tycks inte ha funderat över saken. Då skulle de inte ha slagit igen en av världens mest lönsamma fabriker, då skulle de inte ha lagt ned den lilla lilla men högeffektiva utvecklingsavdelningen i Gislaved som stod för nya mästerliga vinterdäck gång på gång.
Conti tror att deras tusenhövdade utvecklingsavdelning i Hannover ska utveckla minst lika bra vinterdäck i framtiden. Men all erfarenhet säger att de har fel, tokfel.
Om de hade rätt skulle ju de lika stora utvecklingsavdelningarna hos Michelin i Frankrike, Bridgestone i Japan, Goodyear i Luxemburg och Pirelli i Tyskland ha gjort det för länge sen.
Det handlar om genuin kunskap om svensk snö. Om våra små, kalla snökristaller som skiljer sig helt från de mångfalt större och tyngre snökristallerna söderut. Det handlar om att prioritera egenskaperna på snö och is, inte stirra sig blind på våt asfalt.
Det handlar om en ödmjuk inställning till våra körförhållanden. I Europa vill man kunna köra fort på Autobahn med sina vinterdäck, vi vill framförallt kunna bromsa och styra på vintervägen.
Svenskarna i Gislaved och finnarna i Nokia, de vet och förstår. Nu har vi bara finnarna kvar att hålla i handen när det börjar snöa igen i höst.
Det är trist. För risken finns ju att finnarna inte behöver anstränga sig lika mycket när konkurrensen upphör. Risken är att utvecklingen av nya och ännu bättre vinterdäck tappar fart.
