Varför är inte alla runt rondellen döda?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-11-01

Den dag egyptiska bilister börjar ta efter oss svenskar går det åt helvete.

Bästa fiskrestaurangen i Hurghada heter El Joker. De där färggranna akvariefiskarna jag snorklade runt ute vid revet ligger prydligt uppradade utanför på trottoaren, sorterade efter färg och storlek och väntar på några minuter på grillen eller i fritösen.

Friterad bläckfisk kostar 14 kronor, fiskfiléer 12 och husets goda fiskgryta lika mycket.

Men det är varken maten eller de låga priserna (det kostar aldrig mer i Egypten) som lockar mest utan den fina utsikten från uteserveringen en trappa upp. Utsikten över Sekala-rondellen.

Den har allt som svenska trafikplanerare fasar för, som svenskt trafiksäkerhetsarbete kämpar mot, som svenska kommunalpolitiker vill göra sig av med: Ett totalt trafikkaos där bilar, bussar, åsnekärror, cyklister, fotgängare i alla åldrar och enstaka vilsna getter blandas vilt!

Där pågår en dokusåpa i realtid, dygnet runt. Skådespelet är en inblick i en värld som aldrig hört talas om gågator eller separation av olika trafikantgrupper. Som klarar sig utan trafikljus och övergångsställen. En livsstil och en trafikplanering som vi europeer aldrig skulle

drömma om att acceptera hemma men som vi snabbt tar till oss och faktiskt trivs riktigt bra i när vi reser bort.

Samtidigt som kyparen kommer in med skaldjurstallriken drar motorcykelpolisen nere på torget igång sirenerna och rödljuset på den lilla stången vid pakethållaren börjar rotera.

Nej, han ville inget särskilt, bara höras och synas lite.

Trafikpolisen är prydligt vitklädd och tar ett varv runt i rondellen då och då. Ibland tar han på sig hjälmen, det är när han tänker gasa på lite extra.

Det är svårt att förstå vad han håller på med. Han kör lite fram och tillbaka, gärna mot färdriktingen och aldrig en meter utan sina sirener.

Rakt nedanför restaurangterassen har turistpolisen sin post.

Ett tak som solskydd för pickupen. En eller två poliser står på post bakom bilen och en står bakom ett pansarskydd och tittar ut mot rondellen.

Turistpoliserna ser ut som militärer men sorterar under inrikesdepartementet. De ska skydda oss västerlänningar mot terrorattentat.

– Ser de en kille i skägg griper de honom direkt, säger kyparen. Vi vill inte ha några fundamentalister här.

Nya sirener, mc-polisen får sällskap av en kollega. De ställer sig mitt i gatan i rondellen och småpratar medan trafiken tråcklar sig förbi på båda sidor.

Så dyker en liten gul-brun get upp från ingenstans.

Han tar några tuggor från krukväxterna utanför restaurangen och börjar gå över gatan.

Kommer han fram helskinnad? Ingen vet än men bilarna väjer och geten strosar vidare.

Det är ont om privatbilar i Egypten, men desto fler minibussar som kör ett slags oorganiserad kollektivtrafik.

Bussarna tutar oupphörligen och om möjliga resenärer ändå inte

begriper ropar förarna ”buss” precis hela tiden. Bussarna är vita Toyota HiAce eller Hyundai och rymmer så där 14 personer.

Egyptierna själva betalar 25 piaster, turister ett pund, ungefär 25 öre eller en krona.

Taxibilarna är nästan uteslutande Peugeot 505 kombi, den där 70-talsbjässen med plats för sju. De ser som nya ut.

Man känner igen privatbilarna efter ett tag.

Det är bland annat ett par Fiat 128 i toppskick, en 60-talsFiat i lika fint skick, en Chevrolet 56:a och en Renault från samma tid, båda i fint samlarskick.

Varför är inte alla där nere runt rondellen redan döda, undrar jag men vet redan svaret. Eftersom det är konstant kaos tvingas både bilister, cyklister och fotgängare vara på sin vakt hela tiden, de måste fokusera på trafiken, aldrig slappna av. Då går det riktigt bra.

Ingen går över gatan utan att se sig noga för, ingen kör bilen utan järnkoll framåt och åt sidorna.

Den dag egyptiska bilister börjar fnula med allt annat än bilkörningen, när de tar efter oss svenskar, då går det åt helvete. Den dag en egyptier går rätt ut i gatan bara för att det är vita streck där – då är han död.