Skrytbilen är tillbaka

Billigt, enkelt - och alla får plats

Det började med en skrytbil.

Men det blev inte mycket mer – då.

I dag är det tvärtom. Nu stormar paketbilarna fram.

Renaults gamla skrytbil, Renault 4L, var ett perfekt fordon för gröna vågengänget och reklambyråfolket på sextio- och sjuttiotalen.

En praktisk och bekväm, nåja, bil. Helt utan flärd.

Och framför allt utan image, det här var en ”anti-bil”, ett slags intellektuell protest mot köp-slit-och-släng-samhället.

Skrytbilen var billig och tack vare högt i tak så rymlig att fyra kunde åka i den. Och köregenskaperna var fina trots mjuk fjädring.

Rymlig, billig, snål – räcker bra

Själva idén med en enkel och kubiskt formad bil var inte så dum.

Och det är kanske inte så märkligt att det var just i Frankrike nästa generation skrytbilar såg dagens ljus.

För fem år sedan presenterade först Citroën och sen Peugeot sina nya skrytbilar: Berlingo och Partner.

Två systerbilar. Identiska så när som på grillarna och enstaka detaljer.

Och de fick snart en fransk kusin i Renault Kangoo. Inte kunde Renault lämna spelplanen helt öppen för konkurrenterna, inte.

I Sverige har dessa tre bilar sedan dess träget sålt några hundra exemplar vardera varje år, till bland annat barnfamiljer som vill ha med barnvagnen och tycker att rejäl takhöjd och stort lastutrymme är bra.

Dessutom är bilarna billiga. Och de är snåla. Ute i Europa är klassen numera såpass populär att Fiat och Opel nu har byggt var sin ny skrytbil.

Både (Fiat) Doblò och (Opel) Combo dyker upp i de svenska bilhallarna i dagarna.

Skrytbilsgänget växer.

Thomas Berggren