Stickade och sjöng för klimatet – fick sparken från statlig myndighet
Anna är angelägen om att förklara att hon inte är en terrorist, inte lagbrytare. Hon är en ansvarstagande medborgare. Aldrig har hon brutit mot lagen.
Ivern är naturlig eftersom hon plötsligt mist arbetet – utpekad som samhällsfara.
Man försöker rentvå sig.
Hur rentvår man sig när det inte finns någon smuts att tvätta bort?
Det är Annas problem.
Det är också ditt och mitt.
Anna arbetade på Energimyndigheten, samordnare för gasberedskap, expert på biogas.
– Det finns stor potential i gassektorn. Biogas är viktig för vår säkerhet och framtid. Det är en fantastisk energikälla!
Hon hade en provanställning som skulle övergå i fast tjänst. På utvecklingssamtalet för någon månad sedan var hennes chef mycket nöjd med henne.
Men så publicerade tidskriften Fokus en artikel. Den avslöjade att Anna är aktiv i Rebellmammorna.
Organisationen samlar mödrar som sjunger för klimatet. I söndags möttes de på Sergels torg i Stockholm. Ett par tusen kvinnor runtom i Sverige hade stickat varsin bit till en gemensam klimathalsduk. Den blev fyra kilometer lång.
Halsduken är röd. Färgen symboliserar den globala uppvärmningen. Kvinnorna gick från Sergels torg till Riksdagshuset där de ställde sig runt byggnaden.
– Vi agerar för våra barns skull. Vi försöker nå människor känslomässigt, säger Anna.
Mammorna är systerorganisation till Extinction Rebellion som uppmanar till civil olydnad. Medlemmarna i Extinction Rebellion genomför aktioner av typen sätta sig på gator för att protestera mot klimatpolitiken.
Anna säger att hon har sympati för personer som agerar fredligt med civil olydnad. Men hon har aldrig deltagit själv. Rebellmammorna har i n t e civil olydnad som metod. De sjunger och stickar.
Att en statstjänsteman nyttjar sin grundlagsskyddade rätt att agera politiskt och framföra sin åsikt borde inte vara något att skriva om. Särskilt som Anna själv anser att verksamheten inte är politisk utan ”ren naturvetenskap”. Hon är inte partipolitiskt aktiv.
Det Anna gör tillhör livet i en demokrati. Så vill de flesta av oss att demokratin ska fungera.
Men även en klen icke-nyhet kan få dramatiska konsekvenser.
Som att Fokus publicerade sin artikel en kort tid innan Annas provanställning skulle övergå i fast.
Hennes chefer fick panik och meddelade att provanställningen upphörde. Som många andra på myndigheten arbetade hon hemifrån vissa dagar. Plötsligt stod en av hennes chefer i hallen och begärde att hon skulle lämna ifrån sig dator och tjänstetelefon.
Anna sitter på ett kafé i centrala Stockholm och talar fort, vill förklara, klargöra. Strax ska hon på anställningsintervju hos en potentiell ny arbetsgivare. Hon har sin meritlista med sig. Magisterexamen i energi- och miljöteknik. Ansvarsfyllda poster inom Sida, FN:s miljöorgan UNEP, egen konsultverksamhet i Afrika, arbete för en global konsultfirma i Sverige.
– Jag var så lycklig att få arbeta med gas på Energimyndigheten, säger hon.
Tills hon sparkades.
För att hon sjunger och stickar.
I en intervju i Svenska Dagbladet kommenterar Energimyndighetens generaldirektör Robert Andrén henne på ett vagt sätt som är omöjligt att försvara sig mot:
”…en samlad bedömning som ligger bakom beslutet… det finns information där ute som i fel händer skulle kunna att komma åsamka Sverige otroligt stor skada… Jag tror att hela samhället måste fundera på vilken information som kommer att vara värdefull för antagonister…”
Så blir hon misstänkliggjord utan att generaldirektören påstår att hon gjort något fel.
Det är det nya Sverige. Var försiktig om du har en avvikande åsikt. Du kan mista din försörjning.
Du behöver inte ens ha en avvikande åsikt. Det räcker med att någon hetsar mot dig så att det uppstår en mobb på nätet för att arbetsgivare ska få panik.
Vi går ut för att ta bilder. Några tidigare kolleger till Anna råkar passera. De kramar henne, stämningen är hjärtlig.
Så får de veta att en reporter är närvarande. De tystnar, vill inte vara med på bild.
Så lätt sprider sig rädslan.
Vem står näst i tur?
Fotnot. Namnet Anna är fingerat.