Kristerssons rivstart slutar med en krasch
Valet 2018: Alliansen är historiens sämst rustade regeringsalternativ
Publicerad 2018-09-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En rivstart för Sverige. Det utlovade moderatledaren Ulf Kristersson under hela valrörelsen. Så fort en ny regering var på plats skulle det bli åka av: Bort med vårdköerna! Bort med banditgängen! Fler poliser! Klokare skolelever!
Och visst har det gått snabbt för Kristersson och hans vänner Annie Lööf, Jan Björklund och Ebba Busch Thor. Med hjälp av Sverigedemokraterna har man valt Andreas Norlén - en moderat vars främsta uppgift är att lotsa fram Ulf Kristersson till statsministerposten - till riksdagens talman. Med hjälp av Sverigedemokraterna har man också röstat bort Stefan Löfven.
Nu ska det gasas vidare, och det kan tydligen inte gå för fort. Att Löfven tills vidare leder en övergångsregering retar en del borgerliga fartfantomer.
– Det blir stiltje, Sverige går på tomgång när vi skulle behöva gasa och köra och genast få fram viktiga frihetsreformer, lät liberala Kristianstadsbladets politiska redaktör Carolin Dahlman förstå i P1 Morgon i dag. Varje minut räknas, tycker hon. Tacka för det, det gäller väl att ta sig in i kanslihuset innan partikoalitionen spricker.
Nå, även om Ulf Kristersson tillträder i morgon så blir det ingen rivstart. Det är först i december som nästa statsbudget klubbas och hur den kommer att se ut är höljt i dunkel.
Sedan valet 2014 har de borgerliga partierna avsiktligt distanserat sig från varandra, och i fyra år har nu borgerligheten saknat gemensam politik. I höstas klarade M, L, C och KD inte ens att lägga ett gemensamt valmanifest. I stället fick väljarna ta ställning till en reformagenda. Över 22 sidor presenterade partierna allt man är överens om, men inga beräkningar på vad förslagen kostar. Här fanns inget om migrationspolitiken, inget om pensionerna, inget om energipolitiken och inget om försvarspolitiken. Någon gemensam ekonomisk politik finns inte heller.
Det dokument som ska vara grunden för regeringen Kristerssons första statsbudget har alltså inga gemensamma svar på flera av väljarnas viktigaste frågor. Lägg till att de inte är överens om relationen till Sverigedemokraterna och hur landet ska regeras.
Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Lars Leijonborg och Göran Hägglund ägnade tre år åt förhandlingar och jämkanden innan valet 2006. Den processen tänker Kristersson och gänget riva av på ett par veckor, och det först efter att man fått äntra regeringskansliet. Att allianspartierna och deras påhejare tror att en rasande hastighet ska kompensera för det faktum att man är ett av svensk historias sämst rustade regeringsalternativ är nonchalant.
– Vi kommer ju att gå mot en lågkonjunktur i den här mandatperioden och det är väldigt viktigt att vi rustar Sverige inför den, sa Annie Lööf i dag.
Så dags att tänka på det nu.