Mobbarna band fast Elenor vid lyktstolpe

BERGEFORSEN. De gömde hennes kläder och handduk när hon stod i duschen på skolan.

Sedan släpptes killarna in.

Elenor Bengtsson kallades tjock och ful och fick flera förslag från mobbarna på hur hon skulle kunna ta livet av sig.

Nu kämpar hon mot mobbning genom sin egen Facebook-grupp.

Hon är 34 år och mår mycket bättre. Men så många år senare är självkänslan fortfarande stukad och hon har svårt att känna tillit.

– Jag kan fortfarande tänka att det inte är någon idé att jag söker det där jobbet eller pluggar vidare eftersom jag inte kommer att klara av det.

Redan i slutet av första klass hamnade Elenor Bengtsson utanför gemenskapen i klassen.

– Jag blev osynlig och man sa elaka saker bakom min rygg. Men bara när inte lärarna såg och hörde.

Bands fast

Mobbningen fortsatte och blev grövre med åren. Hon var tjock, ett miffo och hennes plågoandar talade om hur hon skulle kunna ta livet av sig.

– Det blev som att jag gjorde dem en tjänst om jag höll mig undan eftersom de ändå inte ville vara med mig.

På rasterna låste hon in sig på olika toaletter för att få vara ifred.

Tjejerna var mer verbala, killarna handgripliga.

– Direkt efter skolan blev jag mulad, nertryckt på marken och tafsad på. En gång band de fast mig vid en lyktstolpe.

I tredje klass märkte Elenors föräldrar att dottern hade förändrats. Hon var ofta arg och grät mycket.

Elenor berättade hur hon hade det och efter det kämpade hennes föräldrar i många år, utan att det blev bättre.

Lärare tyckte att Elenor skulle bli tuffare och säga ifrån.

Det bjöds in till extrainsatta föräldramöten men mobbarnas föräldrar kom inte. Deras barn hade inte gjort något.

– Det är nog det jag är mest besviken över idag, att de vuxna inte tog sitt ansvar, säger hon.

Ville dö

I mellanstadiet hände något som Elenor minns som den allra största kränkningen.

Hon var den sista kvar i duschen efter gymnastiken när tjejerna gömde hennes kläder och handduk.

– Sedan släpptes killarna in och jag hade ingenting att skyla mig med. Det var så förnedrande att jag inte ens ville berätta det för mina föräldrar.

Elenor hade ofta ont i magen, kände sig sjuk och redan i mellanstadiet började hon fundera på att ta livet av sig.

– De matade mig med hur värdelös jag var så till slut kändes som att det var lika bra om jag inte fanns.

Som tur var stannade det vid en tanke.

– Att jag valde livet beror nog mycket på stödet från mina föräldrar och att jag hade min älskade häst. Ridturerna efter skolan blev en frizon då jag kunde gråta ut alla undantryckta känslor.

Bad om ursäkt

Elenor mobbades hela skoltiden. Totalt tio år.

För några år sedan försökte en av de tjejer som mobbat Elenor mest, att säga förlåt.

– Jag sa att det kunde jag aldrig göra och klev av bussen, flera hållplatser för tidigt.

Idag hade hon kanske reagerat annorlunda.

– Jag vill försöka förlåta för att gå vidare i livet.

I dag brinner Elenor för att hjälpa andra som mår dåligt och hamnat i utanförskap.

Hon har startat Facebook-gruppen ”Mobbning på arbetsplats och skola samt näthat”.

– Genom att berätta min historia vill jag ge hopp och visa att ingen är ensam.

I dag läser Elenor psykiatri på Mittuniversitetet och hoppas så småningom kunna föreläsa på skolor för att hjälpa unga som är utsatta.

– Varje år tar ungefär 45 barn livet av sig på grund av mobbning och det är 45 för mycket. Vi måste lära oss att mobbning och psykisk ohälsa hänger ihop och att vi måste prata om det för att det ska bli bättre.

Annika Sohlander